Okänd
Tjej
Hej! Jag har ett problem, Jag har en kompis som betyder väldigt mycket för mig. Hon har alltid ställt upp för mig på alla möjliga sätt. Hon har till och med hindrat mig från att ta mitt liv. Hon var den enda som orkade med mig när jag mådde dåligt. Under den period som jag mådde som sämst försvann alla kompisar. Till och med den kompis som jag har haft sen åtta år tillbaka. Men hon har hela tiden funnits kvar. Tillslut orkade inte hon heller med mig längre, så hon bröt kontakten med mig ett tag. Efter ungefär fem månader så träffades vi igen och började ha kontakt och jag ringde henne ganska ofta och prata om ditt och datt. Men för bara några månader sedan så sluta hon svara när jag ringde till henne och svarade hon nån gång så sa hon att hon va trött, upptagen eller inte hade tid att prata av olika anledningar. Det tog jag upp med henne, för jag ville veta om hon fortfarande ville vara vän med mig, hon sa att hon ville det, men att hon lät bli att svara i telefon pågrund av att hon jämt kände sig som en psykolog när vi pratade. Jag hade aldrig tänkt på det förut. Men när jag började tänka, så kom jag på att jag har en tendens att börja prata om mina problem med henne varje gång vi pratar i telefon. Jag lovade henne att jag skulle sluta snacka om mina problem och då verkade hon bli glad och hon sa att jag kunde ringa om jag ville och att hon hoppades att jag skulle ringa ganska snart. Jag ringde, men som vanligt svarade hon inte. Jag mejla till henne dagen efter och frågade varför hon inte svarat. Då sa hon att hon hade glömt sin telefon hemma men att hon skulle ringa upp mig samma kväll, vilket hon naturligtvis inte gjorde. Jag ringde henne några dagar senare. Men fick inget svar. Jag blev misstänksam och ringde från ett annat nummer som hon inte kände till. Hon svarade direkt. Hon blev jättearg när hon hörde att det var jag, hon sa att hon kollade på tv och att hon inte ville bli störd. Då sa jag att jag ville veta om hon ville va kompis med mig eller inte, hon sa bara att hon var upptagen och la på. Jag blev jätteledsen, för det var ju hon som sa att jag skulle ringa, jag kunde inte förstå. Visserligen har jag frågat henne kanske tio gånger om hon vill vara kompis eller inte, så hon kan ju ha tröttnat på att svara på samma fråga om och om igen. Jag är väldigt känslig av mig, men det beror på att jag blev mobbad under hela min skoltid, från första klass till trean på gymnasiet, Jag har alltid bara haft högst en kompis åt gången. men oftast har jag varit helt ensam. Den här kompisen är den enda som jag har kvar. Men nu beteer hon sig väldigt konstigt. Hon säger hela tiden att hon vill vara min kompis och att jag kan ringa. men jag får inte behandla henne som en psykolog. Jag sa att jag lovade att inte göra det. Men trots det så ville hon inte svara. Hon betyder så mycke för mig. Hon och två andra kompisar som har brutit kontakten med mig. Hon har hindrat mig från att ta livet av mig, hon har sett mig skära mig själv, hon har tilsammans med några andra alltid tagit hand om mig när jag varit full, eftersom jag aldrig har klarat mig själv då. Till och med när jag har varit nykter så har hon behandlat mig som om jag vore psykiskt sjuk. Men jag kan förstå det, för jag betedde mig konstigt under en period, inget jag är stolt över, men när man mår dåligt är man ganska egoistisk. Jag kan inte berätta hela historíen. För det skulle ta flera år. Men jag bara undrar vad ska jag göra med min kompis. Ska jag tro på att hon vill vara kompis och avvakta ett tag eller ska jag lägga ner henne. Det vill jag helst inte för att hon är än av de schysstaste människor jag träffat. Jag försökte prata med en kompis till henne men han sa bara att han inte visste något om det. Men han visste att hon hade det fruktansvärt jobbigt just nu och kanske inte orkar med mig för tillfället. Men hon orkar ju med sina andra kompisar. Det verkar som om hon inte tror mig mig när jag säger att jag mår ganska bra idag, jag har gått i terapi ett år och mår hyfsat bra just nu iallafall. Det här problemet kanske verkar ganska obetydligt men för mig som har varit utan kompisar största delen av mitt liv så är det ett mycket stort problem
SVAR
Jag förstår om detta är ett problem för dig då du verkar vara mån om att ha kvar henne som vän. Tyvärr är din historia inte ovanlig, utan många som mått dåligt under en längre tid och haft en kompis som ställt upp och försökt hjälpa, tvingas uppleva hur kompisen efter en tid drar sig tillbaka och inte orkar umgås längre. Detta beror precis som du själv var inne på, att man är tämligen egoistisk när man mår dåligt, av naturliga skäl, då man behöver så mycket stöd och hjälp att man inte klarar av att tänka på kompisens behov. Det är därför lätt att man "sliter ut" sina vänner, och att dom också i sin iver att hjälpa till låter sig "slitas ut". För allra bäst vore ifall hon hade markerat för dig att hon inte kunde vara ditt enda stöd långt innan hon blev så här pass trött och ansträngd av att försöka vara din "psykolog", eller att du själv kommit på att du skulle sökt hjälp tidigare för att undvika att slita ut kompisen. Men många gånger kommer båda parter på det för sent, varför det som sagt inte är ovanligt att det blir så här.
Men nu är det ingen idé att gråta över spilld mjölk för det som varit har varit. Och du har ju uppenbarligen sökt hjälp nu och börjat reda ut dina problem, varför läget är ett annat än det var tidigare. Men som du också säger så är det inte säkert att kompisen riktigt fått det här klart för sig, utan hon lever fortfarande kvar i det gamla och tror att du endast är intresserad av henne för att få något i form av stöd osv.
Det du därför måste visa henne, är att du även har något att ge, dvs du är intresserad av att vara vän med henne och umgås på mer lika villkor, vilket betyder att båda ger och tar ungefär lika mycket. Det här är inget du kan räkna med att hon skall förstå direkt då hon sannolikt kännt sig pressad i att klara av att stötta dig i dina problem under lång tid. Så den enklaste utvägen för henne är ju därför troligen att sluta umgås med dig. Och det är där du måste visa henne att saker och ting har förändrats för att det här skall funka.
Det kan tex betyda att du kontaktar henne per telefon eller skriver ett brev till henne om hon nu inte svarar i telefon. Det viktiga är att du berättar för henne hur mycket hennes stöd har betytt för dig, och att du faktiskt tackar henne för att hon ställt upp som hon gjort. Vidare kan du tex berätta för henne att du pga av ditt psykiska illamående inte klarade av att se till hennes behov, men att du nu insett att du måste ta tag i ditt liv och skaffa hjälp, vilket du också har gjort, varför du har helt andra förutsättningar idag att umgås med henne på lika villkor.
Enligt min erfarenhet är det nämligen viktigt att man berättar för sina vänner när dom verkligen ansträngt sig, hur mycket deras insatser har betytt för en, och även berättar om varför man själv har agerat som man gjort. Annars kan man aldrig förvänta sig att ens vänner ska varken förstå, eller vilja ställa upp ifall man inte kan säga tack tillbaka.
Därefter skulle det tex kunna vara lämpligt om du berättar för henne hur du skulle vilja att er vänskap framöver såg ut. Det handlar om att du ska berätta för henne hur viktig hennes vänskap är, och hur viktigt det är för dig att hon ger dig en chans att visa att ni kan vara kompisar på lika villkor och utan att hon ska behöver fungera som psykolog.
Det här budskapet kanske du får upprepa med jämna mellanrum och i olika former, för räkna inte med att din kompis vågar lita på att saker verkligen har förändrats direkt, utan det kan ta tid innan hon känner att det finns ett värde även för henne i att vara vän med dig och umgås igen. Så, nu är det alltså tid att du ger lite tillbaka till henne, genom att ha tålamod, och berätta för henne att hennes insatser faktiskt ledde till något. Sedan är det inte säkert att du lyckas för det, för det finns alltid en risk att det ändå är kört och att kompisen inte orkar ta chansen en gång till, men det här är det bästa du kan göra enligt min erfarenhet.
Visningar : 813
