Hej! För lite mer än en vecka sen gjorde jag och min pojkvän slut med varandra. Det svåra är att vi gjorde inte slut för att vi inte älskar varandra, utan för att vi helt enkelt bråkade för mycket och gick varandra på nerverna.. men nu är det så att jag klara inte av detta, det känns som att ingenting spelar någon roll om jag inte rå vaar med den jag älskar mest i hela världen. jag har så fruktansvärt ont och så fort jag inte är med denna kille så vill jag bara försvinna. jag vet inte hur jag ska kunna berätta det för mina föräldrar, vi var ändå tillsammans i cirka tre år och dte är hur svårt som helst.. jag vill ju att vi ska kunna fungera ihop, men samtidigt måste vi pröva detta.. men nej vad ska jag göra? jag bryter snart ihop totalt.. har olust inför allting annt. vill inte träffa mina vänner, orkar inte koncentrera mig på skolan..

---

SVAR

Jag önskar självklart att du inte skulle behöva må så här, och att jag hade en enkelt lösning till dig, men tyvärr är det inte så. Det du beskriver är inte alls ovanligt, då många förhållanden tar slut beroende på andra saker än att kärleken tagit slut. Och det är givetvis plågsamt att skiljas från den man älskar för att man helt enkelt inte får det att fungera. Ibland kan det vara så att man hittar tillbaks till varandra och lyckas komma igenom dom svårigheter man haft efter att ha tagit paus från varandra. Men samtidigt så finns det en fälla som är lätt att gå i när kärleken lever kvar, och det är att man blir tillsammans igen bara för att man älskar varandra så mycket och helt enkelt saknar allt som ändå var bra med att vara tillsammans. Snart nog brukar man dock märka i sådana fall att man efter en tid är tillbaka i gamla mönster och många månger slutar det i ytterligare en separation.
Så, enligt min erfarenhet så kan det vara vettigt att ändå ge det hela lite tid så man själv hinner både vänja sig vid att vara ensam och även att man hinner fundera igenom vad som faktiskt krävs för att förhållandet skall kunna fungera i längden. Och detta kan vara svårt att reda ut direkt efter en separation när man är så full av sorg och saknad. Ger man det lite tid så brukar det hela klarna och man kan mer avgöra ifall man verkligen vill gå tillbaka och vad man måste lösa för att det skall funka denna gång. För problemen man hade måste man ha kommit fram till en lösning på innan man blir ihop en gång till om man inte skall gå samma öde till mötes en andra gång.
Så, mitt råd till dig är att försöka härda ut i din sorg och saknad och ge dig själv lite tid till att smälta det här och få lite distans till det hela. Sedan är du mer mogen att fundera över hur du vill ha det i framtiden och ifall ni har en chans att komma tillrätta med dom problem som skiljde er åt.

Sist men inte minst, glöm inte bort att du har en familj och att du har vänner som säkerligen inte vill annat än dela det här med dig och stötta dig.