SVAR
Jag förstår mer än väl din desperation och jag beklagar verkligen att ingen i din närhet verkar ha kunskap nog att förstå att du behöver både ett nära stöd och behandling i form av samtalsterapi. För våldtäkt är en grov kränkning av både kropp och själ, och väcker mycket ångest, varför du absolut inte ska bära detta ensam.
Jag skall ge dig några förslag till hur du kan få rätt hjälp, och hoppas att du har kraft nog att se till att du får den hjälp du behöver.
Det första alternativet är att du själv helt enkelt ringer till öppenvårdspsykiatrin (barn-, och ungdom om du är under 18 år). Försök tala om för dom vad som hänt dig och att du behöver hjälp snabbt. Förhoppningsvis ger dom dig en tid omgående så du kan få träffa någon ganska direkt.
Det andra alternativet är att du helt enkelt åker in till psykakuten. Det är en akutmottagning för personer som mår så dåligt att dom inte kan vänta på en tid på en öppenvårdsmottagning. Där får du träffa en läkare och tillsammans kommer ni fram till vilken hjälp du behöver. Du kan åka dit själv eller be någon från boendet att åka med dig. Men du kan också be dina föräldrar skjutsa dig dit, eller ta med någon vän om det känns tryggare för dig.
Det tredje alternativet är att du direkt går till närmaste Ungdomsmottagning (se adress och telefonnummer under länken "din mottagning" på vår sajt). Där finns kurator, läkare och ibland psykolog som antingen kan hjälpa dig på plats, eller så kan dom hjälpa dig att få rätt hjälp.
Fjärde alternativet är att du ber att få prata med den som förestår träningsboendet, eller någon av personalen som du känner förtroende för. Berätta för den personen att du behöver samtalshjälp. Be dom hjälpa dig med att ordna en psykologkontakt direkt. Och tänk inte på att du skulle belasta dom på något sätt, för sannolikt blir dom lättade över få veta hur dom kan hjälpa dig då dom tydligen känner sig osäkra på hur dom ska hantera detta.
Ja, nu har du några alternativ, och jag hoppas verkligen att du orkar välja något av dom och se till att du får hjälp. Självklart önskar jag att någon hade ordnat det här för dig utan att du hade behövt göra något, men som situationen ser ut hoppas jag att du själv har kraft att ta tag i det här, så du ger dig själv chansen att få det stöd och den hjälp du så väl behöver och förtjänar.