Okänd
Tjej
Jag skulle vilja gå till en pskolog. Men jag vågar inte. De flesta psykologerna är ju dåliga det kanske är 1 av 20 som är bra. Antingen gör de problemen man har värre eller inte alls är förstående eller så tycker de att man är helt dum i huvudet och ser ner på en. Eller så ger de upp efter tag och klarar inte av att lösa ens problem. Jag har väldigt svåra problem att prata om och jag skulle aldrig kunna berätta det. Hur ska man göra går det att skriva ner ens problem och visa för psykolgen och hur ska man kunna få en bra psykolog som man kan lita på. Jag har så mkt otur så jag kommer säkert få en dålig.
SVAR
Visst finns det sämre och bättre psykologer precis som inom vilken yrkeskår som helst, men enligt min erfarenhet så finns det inte så många dåliga som du upplever att det finns. Men det är knappast en tröst ifall man har haft oturen att få en mindre bra psykolog, eller känner någon som har fått. För det är som du säger en stor sak för många att börja våga berätta för en annan människa om hur dom mår innerst inne, och då är det självklart jobbigt ifall den man berättar för inte bemöter en på ett bra och professionellt sätt. Men som jag sade, så är det min erfarenhet att det här är en ganska sällsynt företeelse, utan dom flesta tycker dom blir hjälpta. Sedan för att krångla till det ytterligare så kan det vara så att det peridovis under en terapi väcks känslor av både ilska, frustration, irritation eller andra negativa känslor. Och eftersom man bara är två i rummet så kan man enkelt säga att det här då oftast riktas mot psykologen. Och fast det låter konstigt så är det ofta det som är meningen också, då man faktiskt i och med detta ges en möjlighet att bearbeta den här typen av känslor som man bär inom sig och som dyker upp och ställer till det i ens vardag. Så, att man periodvis tycker att psykologen rent ut sagt är helt dum i huvudet kan alltså vara en del i behandlingen, även om det kan låta konstigt. Men sedan kan det ju också vara så i vissa fall att psykologen inte är så duktig i sitt yrke, eller är sämre på att jobba med en viss typ av problem. Och då kanske han/hon inte förmår att lotsa sin patient rätt i sådana situationer, och det självklart inte bra. Detta är dock inte så vanligt enligt min erfarenhet.
Mitt råd till dig är att du ska fundera ordentligt ifall du ändå inte ska ge det hela chansen, för med allra största sannolikhet kommer du få en psykolog som både är professionell och som kan hjälpa dig med ditt problem, även om det både kan ta tid, och vara arbetssamt för dig i första hand. För många gånger är det nämligen så att det tar lång tid att göra dom förändringar som är nödvändiga för att man ska kunna må bra i sitt liv. Att gå i terapi kan därför vara som att vara ute på en lång resa där man ömsom hamnar på förskräckliga ställen och ömsom når fram till vackra, fantastiska platser som man inte kunde föreställa sig fanns. Så, fundera igenom ifall du inte skall ge det hela chansen (en gång till ifall du redan provat att gå i terapi tidigare), och skulle det nu vara så att du efter några gånger känner att det inte funkar så var inte rädd för att berätta det för den psykolog du träffar. För oftast kan man lösa sådana saker ifall man bara berättar hur man upplever det, och i annat fall kan psykologen hjälpa en till att få gå hos en annan psykolog. Och sist men inte minst vill jag säga att du mycket väl kan skriva ner vad du vill ha sagt ifall du inte klarar av att berätta om det först. Antingen så gör du så, eller så börjar du helt enkelt med att berätta att du inte vågar berätta om dina problem då du är rädd för att han/hon ska se ner på dig, inte förstå, eller inte kunna hjälpa dig. För det är inget konstigt med att man inte vågar berätta det första man gör. Det är ju ändå en helt okänd människa man träffar, och ingen förväntar sig att någon ska kunna sätta sig och bara berätta allt på en gång, utan enligt min erfarenhet så kan det ta väldigt lång tid innan man byggt upp ett sådant förtroende att man vågar berätta om allt man varit med om, eller som man känner inom sig. Och det här har psykologer kunskap om, och det är deras jobb tillsammans med dig att skapa det förtroendet så att du känner dig trygg nog att både vilja och våga berätta. Så, ge det hela lite tid och förvänta dig inte att du ska kunna lita på psykologen direkt för det kan ingen göra med någon man inte känner. Utan förtroende och tillit är något som byggs upp med tiden, varför det alltså är viktigt att du är lite envis och inte ger upp bara för att du inte känner förtroende i början, för det kan man oftast inte göra på en kort tid.
Visningar : 369
