Hejsan! Fick idag reda på att en klasskamrat och underbar vän har ätstörningar. Hon har gått ner 6 kilo på 2 veckor och tränar hela tiden och kan knappt få ner någon mat alls. Hon berättade idag att hon har problem och att hon pratat med sin mamma om det. Min fråga är HUR KAN JAG HJÄLPA OCH STÖTTA HENNE PÅ RÄTT SÄTT?? Jag har fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte sett eller förstått att hon mått så dåligt.. min teori är att ätstörningarna är en kontrollgrej, som utlösts av att hon har haft det väldigt jobbigt på sistone. Snälla, snälla ge mig råd! Vill så gärna hjälpa henne! Känner mig medskyldigt till att hon drabbats, då jag exempelvis skojat om hur "hurtig" hon är som tränar så mycket….

---

SVAR

Var inte för hård mot dig själv, då ingen kan begära att du skall kunna läsa hennes tankar eller veta att hon är sjuk utan att hon sagt något. Och du bär inget ansvar för hennes sjukdom då "käcka" kommentarer kompisar emellan kring träning och annat inte är det som ligger till grund för en sådan här sjukdom. Så, försök släpp tankarna om att du skulle vara medskyldig, eller att du bär något ansvar för detta, för då gör du både dig själv och din kompis en otjänst. Tänk istället på att hon uppenbarligen uppskattar dig som vän och känner förtroende för dig eftersom hon nu berättar det här för dig. Och den här typen av problematik brukar vara svår att berätta om för den som drabbats, så ta det som ett vänskapsbevis och gå inte runt och känn dig skyldig.

När det sedan gäller hur du kan hjälpa henne så är det viktigt att du inser att du inte kan bota hennes sjukdom. Det måste du låta henne själv och hennes familj ta tag i ihop med professionella inom området. Så, inget du gör, kommer alltså att medföra att hon blir frisk, men däremot så kan du underlätta den tuffa resa hon har framför sig när hon ska ta itu med dom här problemen, genom att helt enkelt fortsätta vara det du redan är, nämligen hennes vän. Så, lyssna när hon vill prata, fråga ibland när du själv känner att du vill veta hur det går för henne i arbetet med hennes sjukdom, ha roligt med henne och gör saker tillsammans som ni brukar göra, snacka killar, kärlek, ja vad som helst precis som ni troligtvis brukar, låt henne få höra om dina tankar/problem/drömmar osv, precis som hon förmodligen alltid fått höra.
Vad jag egentligen säger är att var som vanligt mot henne. Att få ha sina vanliga vänner och få "paus" från sjukdomen, samtidigt som man kan anförtro sig när man väl behöver det, är bland det viktigaste som finns för den som drabbas av en sådan här sjukdom. Så, fortsätt att stå för det friska i hennes liv och visa att du tycker om henne och att hon är viktig för dig, och låt sedan andra hjälpa henne att bli frisk.