user-image
Okänd
Annat

Hejhej. Jag är en tjej på 16 år och mina föräldrar håller på att skiljas nu. Jag har en lillebror som bor hemma, och en storasyster som flyttat hemifrån. Jag tycker att detta är jätte jobbigt, mamma o pappa har bråkat jätte mycket, varje dag, i flera år och det är min mamma som vill skiljas. Hon sover för övrigt inte ens hemma nu för hon orkar inte med pappa. Pappa gråter hela tiden och han säger att "jag är den enda han har kvar (plus min bror fast han är bara 11). Pappa är deprimerad och sjukskriven, äter tabletter. Han har inte så många vänner och det känns som det är mitt fel och jag vet ej vad jag ska göra. Jag älskar både min mamma o pappa, men jag vill helst bo hos mamma men pappa tycker vi ska bo hos pappa o att hon ska komma varannan helg. Jag vet att mamma älskar mej o min bror (o syster) jätte mycket och jag tycker jätte synd om min mamma för jag vet att min pappa verkligen är helt konstig o har varit det ett bra tag. Han slår inte mamma eller något sådant. Jag vet inte vad jag ska göra, har svårt att öppna mig för mina vänner eller ngn annan. Jag vet inte vad jag ska göra !! Snälla…svara…


SVAR

Jag förstår om den här situationen känns både jobbig och svår för dig. Många unga med föräldrar som ska skiljas känner att dom hamnar mitt emellan, och känner som om det är dom själva som är ansvariga. Men det är aldrig så, utan föräldrarnas relation och föräldrarnas problem har dom orsakat på egen hand, och dom bär hela ansvaret för att reda ut det hela på bästa sätt.
Hur svårt det än kan vara för dig med tanke på hur det verkar se ut för din pappa, så måste du ändå försöka tänka på dig själv i det här läget. Din pappa är en vuxen person och måste själv ta ansvar för sitt liv och för att han kommer på fötter igen, det kan inte du göra åt honom. Så, även om det känns både svårt och jobbigt, så ska du gå på hur du själv känner, när det handlar om vart du ska bo.

Men eftersom jag vet av erfarenhet att sådana här saker är svåra att reda ut när man är ung och sitter mitt i själva situationen, så råder jag dig till att gå till en kurator och få hjälp och stöd. Ibland kan det vara lättare att prata med någon man inte känner och kuratorer finns där för att hjälpa till i sådana här situationer. Så vänd dig till närmaste Ungdomsmottagning eller gå till skolkuratorn. För i sådana här situationer behöver man hjälp att reda ut sina tankar och känslor, varför man inte ska gå ensam och bära allting.

Visningar : 385