Okänd
Kille
Hej Jag och min flickvän har ett problem som återkommer ständigt. Det är så att (hon säger) att hon vill ha bekräftelse på att hon är omtyckt och att jag längtar efter henne, att hon är söt, sexig, mysig. Jag säger sånt till henne när jag tycker att vi tillsammans har en mysig stund. Men sen nästa dag eller senare när man inte upplever det där nära myset så säger hon att hon inte vet vad jag känner för henne eftersom jag inte säger sådana mysiga saker då. Vet inte vad vi ska göra nu, vi har blivit sura över det här många gånger nu. Hon säger att hon vill ha bekräftelse även då det inte är så där jättemysigt och jag säger att det är svårt att ge sådana komplimanger när inte jag känner myset för tillfället. Men jag upplever mys varje dag (många gånger), men inte hela tiden, och så tycker jag om henne mest på jorden. Hon säger att jag måste anstränga mig och säga mysiga saker i alla fall, men jag tycker att jag säger sånt när det känns läge för det. Det känns lite konstigt att säga sånt när det inte är läge enligt mig (jag vill vara inne i myset när jag säger sånt). Och så får man höra att man inte tycker om henne när hon blir sur över det här och då blir jag lite arg för att jag får höra det igen och igen, och det gör ju inte saken lättare, för när man nästa gång säger att hon är söt så dyker det upp i bakhuvudet att hon har blivit sur över det förut, så det går inte att ge komplimanger och bekräftelse på samma sätt nu tycker jag. Till saken hör också att hon säger att jag gav mer komplimanger förut och sa vad jag tyckte, men att det nu har blivit mindre sånt från mig. Jag tror det beror på att man var lite mera till sig när vi hade träffats och att jag inte riktigt kände mig själv hur man är i en relation (hade aldrig tidigare varit tillsammans med någon innan). Och hon tycker (har jag hört många gånger) att man inte ska förändras, att man ska fortsätta vara så som man var när man just hade träffats. När man får höra det hela tiden så känner man sig som en dålig människa. Vi är inte beredda att göra slut med varandra för vi tycker om varandra mycket, men det här saken förstör mycket. Men går det inte läsa så måste vi göra slut. Hur ska jag/vi göra?
SVAR
Det här du beskriver är inget ovanligt problem i relationer. Det behöver inte nödvändigtvis handla om hur mycket komplimanger man ger varandra, utan just det faktum att man har behov av olika saker och att man inte kan svara mot varandras behov är det jag syftar på.
Vad det handlar om i sådana lägen är att i första hand kommunicera sina behov. Utifrån ditt brev verkar det som om din flickvän kommunicerar vad hon vill ha från dig, men det är inte lika tydligt huruvida du kommunicerar dina behov till henne. Istället verkar du hamna på den anklagades bänk varifrån du försöker försvara dig så gott du kan.
I ditt brev pekar du på en mängd behov du har:
Behovet att uttrycka dig på det sätt som passar dig
Behovet att ge komplimanger osv när det "verkligen" känns så för dig
Behovet av att bli respekterad för den du är
Behovet att bli litad på, dvs om du säger att du tycker om henne så vill du att hon litar på det även om du inte säger det så ofta som hon vill
Behovet att få förändras och inte vara och känna exakt som när ni träffades
Ja, det här är en rad behov som jag kan utläsa i ditt brev, behov som din flickvän inte verkar tillfredsställa på ett sätt som är okay för dig.
Så, kanske skulle du vända på steken och börja kommunicera dina behov till henne så även hon får fundera över hur väl dina behov blir tillgodosedda. För grunden för att en relation ska kunna fungera är att båda kommunicerar sina behov och att båda funderar över vad man själv kan göra för att bättre möta sin partners behov. När man funderar över det så gäller det att man kommer fram till vad som är okay att göra för sin partner och vad som istället känns som att passera gränsen för sin egen person. Ibland är bästa sättet att ta reda på vart gränsen går att helt enkelt testa. Dvs om din tjej vill att du ska ge henne komplimanger mycket oftare, prova det under en period då. Du kanske får jobba med dig själv för att säga något i vissa lägen, men först efter att du testat en period så vet du ifall det är något som även känns utvecklande för dig, eller om det bara känns krystat. För sanning å säga så innebär nästan all utveckling att det kan kännas lite krystat i början. Det är ungefär som när man ska börja träna en idrottsgren man inte hållit på så mycket med tidigare. Man får ta i lite extra i början och det tar ett tag innan man fått in flytet. Samma sak är det med mentala förändringar. Så, om inte partnerns önskningar och behov ligger alltför långt ifrån en själv så kan man alltid prova en tid. För vem vet, kanske finns det något i det som du skulle tycka var utvecklande. Eller så känns det fortfarande främmande och jobbigt även efter att ha lagt energi på det under några månader, men då vet du ju det och gör inte slut utan att ha provat.
Men som jag påpekade tidigare, så är det lika viktigt att hon är beredd i sådant fall att jobba med sig själv för att möta dina behov. För om båda gör det, så brukar man mötas någonstans på mitten. Men början på det hela måste vara att båda kommunicerar sina behov, och att båda gör det mer i termer av "Jag behöver....., Jag önskar.....", istället för att man kommunicerar sina behov i form av anklagelser "Jag tycker inte du ska......, Du får skärpa dig med att....osv. Så mitt råd till dig är: Sätt igång!
Visningar : 411
