Hej! Jag bråkade jämt med mina föräldrar när ja bodde hos dom,men för ett tag sen tog socialen över så sitter ja fast på ett ställe hos en fosterfamilj.. Dom tror allihopa att det är de ända rätte,men hur kan dom de?? dom har ju inte ens lyssnat på va jag har sagt och har å säga. jag vill hemskt gärna börja jobba och flytta ihop med min 19 åriga pojkvän, går de om man e 15. ja menar är de lagligt osv?? Kram å tack på för hand..

---

SVAR

Socialtjänsten brukar ta hänsyn till vad man själv vill när man inte längre kan bo hemma av olika anledningar. Ju äldre man är desto större inflytande har man. Men vid 15 års ålder så är det osannolikt att någon skulle tycka det var lämpligt att bo ihop med sin äldre pojkvän och leva vad man skulle kunna kalla vuxenliv. För vid 15 års ålder har man i dom allra flesta fall inte hunnit bli så mogen att man klarar den typen av ansvar för sig själv, sin ekonomi, sin utbildning och sin framtid rent generellt. Och det är inte rimligt att lägga det ansvaret på en pojkvän som inte klivit ur tonåren än.
Sannolikt är det så här socialtjänsten resonerat, och det hade kvittat om du haft världens bästa uppväxt, med världens bästa stöd hemifrån. Du hade ansetts för ung för att bo själv eller tillsammans med en pojkvän i alla fall. För även om man många gånger kan känna sig både mogen och redo att klara sig själv när man är 15 så är det ändå så att man utvecklingsmässigt sett är precis i början av att forma sin egen personlighet och sin vuxenidentitet, och färdig med det är man sällan förrän en bit in i 20-åren. Och under dom här åren behöver man stöd från vuxna personer i olika situationer.
När det sedan gäller jobb som du pratar om, så är det i princip omöjligt för en 15-åring att försörja sig själv. Dels beroende på att man är så ung att det finns lagar som styr hur mycket man får jobba, och dels för att få skulle anställa en så ung person utan utbildning och utan erfarenhet. Och som jag sade så finns det också lagar som förhindrar att man anställer en så ung person på ett vanligt jobb.

Så, självklart förstår jag om du är både besviken, ledsen och arg just nu. För att behöva flytta från sina föräldrar pga bråk är jobbigt nog. Att sedan inte få flytta hem till sin pojkvän som man ändå känner till och förhoppningsvis känner sig trygg med blir självklart en besvikelse. Men jag hoppas ändå att du kan ge dina fosterföräldrar en chans att visa att dom kan bli ett bra stöd för dig om du låter dom lära känna dig, och tillåter dig själv att lära känna dom. För din pojkvän finns ju där ändå, även om du inte bor med honom. Och att då samtidigt ha vuxna som bryr sig och stöttar är aldrig fel. Men du måste som sagt ge dig själv chansen att upptäcka det. En början kan ju tex vara att du pratar med dom om det du berättat för mig och hör vad dom säger.