Hej! jag befinner mig i en jobbig situation. jag har missbrukat läkemedel (sömnmedel) av och till under hela förra året. jag har fått ut dom på recept av en läkare som jag "lurade" att jag hade sömnproblem, jag HADE det från början med blev jättesnabbt beroende och sen blev det bara så.. Jag har slutat nu sedan 2 månader och har verkligen bestämt mig för att det aldrig ska hända igen. Problemet nu är att jag blev så ensam. dom som jag tagit för mina vänner och känt väl och som verkat gilla mig – det är två stycken – har vänt mig ryggen efter att dom fått veta hur jag mått och att jag missbrukat.. det känns jättetufft. jag förstår om en av dom är arg på mig för jag betedde mig urdumt mot henne när jag var påverkad jag har bett om ursäkt och förklarat vad som var orsaken och lovat att det aldrig ska hända igen. hon förlät mig och allt verkade vara som vanligt igen, men hon har tagit avstånd från mig och svarar inte längre när jag ringer. jag är förtvivalt ledsen över detta och allt känns bara så meningslöst och tomt just nu. vad ska jag göra? jag kan ju inte göra något ogjort och det känns som att bara för att jag missbrukat en period – som jag nu gör allt för att lämna bakom mig – så är jag för evigt misstrodd. är det så?? vad ska jag ta mig till?? jag behöver verkligen råd!!

---

SVAR

Nej, enligt min erfarenhet så är det inte så att du är för evigt misstrodd. Däremot kan det vara så att du helt enkelt tvingas acceptera att du förlorat dom här vännerna. Utan att veta exakt vad som hänt mellan er, så är det inte ovanligt att man under en missbruksperiod "ställer till det" för sig på olika sätt. Man är ju inte riktigt sig själv, varför man många gånger beter sig konstigt eller dumt mot dom som man egentligen tycker om. Det är tyvärr inte alltid som den skada man åsamkar andra går att reparera. Du har gjort det man kan göra, nämligen börjat komma tillrätta med ditt missbruk och bett om ursäkt för det du nu gjorde, men det är alltså inte säkert att den andre är beredd att ge det hela en chans till för det.
Sedan kan det också vara så att man själv inte gjort något direkt mot personerna men dom reagerar negativt ändå när dom får veta att man har/haft en missbruksproblematik. Det kan vara lite svårare, för människor med fördomar, eller som känner rädsla inför allt som har med missbruk att göra, kan man inte ändra på. Det kan bara dom själv göra och det är inte säkert att dom lägger energi på, utan dom väljer att undvika personen som väcker rädsla istället.
Det är självklart jättetråkigt och ledsamt när man tvingas konstatera att man förlorat en vän pga att man haft problem, men det viktiga är att du nu försöker ta hand om dig själv och komma på fötter. Med det menar jag att du ska fokusera på dig själv och försöka reda ut dom problem som gjorde att du började missbruka överhuvudtaget och samtidigt hitta stöd för att kunna stå stabilt utan tabletter eller andra droger. Du har redan tagit dom första stegen och nu är det viktigt att du fortsätter på den vägen. Så, mitt råd är att du vänder dig till öppenvårdspsykiatrin eller ringer primärvården och hör om dom har någon kurator eller psykolog som du kan få stöd ifrån. Det finns också en möjlighet att du kan hitta stöd inom kommunens missbruksvård. För stöd är viktigt att få, inte minst när man känner att man fortfarande lider av sviterna efter missbruket som du nu gör i och med dina vänners avståndstagande. Kanske är det så att det längre fram visar sig att det inte är helt kört med vännerna, utan ni kommer kunna lappa ihop era relationer när tiden fått göra sitt. Men oavsett detta så är det min erfarenhet att det är bra om man har stöd och någon att prata med under den första tiden så man känner att man hittar en stabil plattform. För då har man större möjligheter att längre fram lägga kraft och energi på att reda ut relationer som fått ta stryk under tiden man missbrukat. Och skulle man inte lyckas med det, eller om det helt enkelt visar sig att man själv inte är så intresserad längre, så har man också bättre förutsättningar att knyta nya kontakter och ge sig själv en omstart.