Hej! jag känner mig en aning förvirrad och ganska så lurad. jag lärde känna en trevlig tjej för ett tag sedan som visade sig vara kristen, jag hade inga problem med det även om jag inte är det själv. jag tyckte att vi hade kul ihop o massor gemensamt och jag kände mig alltid så glad när jag var med henne. efter ett tag slutade hon att höra av sig, det var nästan bara jag som ringde o hon blev dålig på att svara på sms. jag blev jättesårad o osäker på hennes beteende så jag pratade med henne om det en dag och då sade hon att hon "är en som inte vill ha några vänner", hon sade då att hon är en typisk ensamvarg som bara vill vara ensam och att hon alltid varit dålig på att höra av sig till folk.. jag blev verkligen perplex för hon har ju gett mig ett helt annat intryck..?? jag fattar ingenting! när vi varit t ex o simmat så har hon ju varit extremt social mot folk vi inte känt som jag då trodde att hon kände men som det sen visade sig att hon aldrig sett förut.. hon har ju gett intryck av att vara väldigt social och det var ju hon som började ringa till mig, ofta flera gånger i veckan. jag känner mig SÅ lurad!! Hur kan det bli så här?? har jag ingen människokännedom?? hur ska man kunna lita på att vänner man möter vill umgås med en om dom säger en sak men gör nåt annat och menar nåt 3:e, snälla hjälp mig med råd så att jag vet hur jag ska komma över denna enorma besvikelse! livet är inget kul utan henne, sakanr henne enormt, men är oxå arg o känner mig lurad o förd bakom ljuset för hade jag vetat att hon var osocial hade jag aldrig engagerat mig.. funderar på att ge upp, när allt bara går mig emot.. vem kan man lita på?? hjälp mig med ett råd, snälla!!!

---

SVAR

Visst blir man besviken när människor ger sig ut för att vilja något, eller vara något som sedan visar sig vara fel. Det är helt naturligt att känna både ilska och ledsenhet. Ibland så behöver man prata med personen ifråga både en och två gånger för att man ska kunna få något grepp överhuvudtaget om vad som hänt, men ibland så känns det meningslöst och man väljer istället att släppa det helt.
Mitt råd till dig är att du själv känner efter ifall det skulle kunna hjälpa dig att prata med henne fler gånger och inte bara nöja dig med den första förklaringen som jag förstår kan tyckas svår att smälta.

När det sedan gäller hur man ska kunna lita på människor så är det förmodligen så att det kan vara en av dom svåraste sakerna i livet. För i relationer till andra inträffar ibland saker som gör att förtroendet vi kanske hade från början får sig en knäck. Det kan vara en partner som gör något obegripligt, det kan handla om en vän som sviker, det kan vara föräldrar som inte klarar av sitt föräldraansvar osv, osv. Det finns många situationer i livet som innebär en risk för att bli sviken eller lurad. Och det kan bli ett ganska brutalt uppvaknande när man upptäcker det en dag, för oftast tänker vi inte på risken så länge som allt funkar som vi förväntar oss. Men ett tu tre så träffar vi på en människa eller hamnar i en situation som gör att vi inser att relationer alltid innebär en risk att bli sårad och då börjar man oftast tänka som du, att vad är det för mening egentligen, och vem kan man egentligen lita på?

Svaret är, att det vet man aldrig i förväg. Utan det är först med facit i hand vi vet ifall det föll väl ut eller inte. Det betyder i princip att varje människa måste göra ett val i livet, och under en livstid kan man få göra det många gånger. Valet handlar om ifall man ska våga risken för möjligheten att hitta en bra relation vare sig det gäller vänner eller partners. Väljer vi att inte lita på någon, och alltid förutsätta att vi ska bli lurade, svikna osv, så är chansen väldigt stor att vi beskär vårt eget liv och hindrar oss själva från upplevelser som i sig kan ge livet mening, nämligen nära relationer. Så, uttrycket att man måste våga satsa för att vinna, gäller mer än väl här. Men risken kommer vi aldrig ifrån och den måste vi lära oss hantera, vilket vi gör på olika sätt i takt med att vi lever våra liv och skaffar oss mer och mer erfarenheter.