Jag vet inte vart jag ska ta vägen, sitter bara inne skolkar från skolan spelar datorspel mina enda kompisar är i spelet och nu har dom dumpat mig, vet inte vart fan ja ska ta vägen undrar om självmord är enda utvägen sitter o gråter när jag skriver detta vet inte vart ja ska ta vägen orkar fan inte mer sitter bara inne inte gått ut på 5 veckor har inga kompisar kvar jag e ful fet och allmänt störd tycker jag själv jag vågar inte söka mer hjälp än jag redan har går hos psykolog varannan vecka typ, men vågar inte säga för mkt till honom då tar social jävlarna min mamma ifrån mig vad fan ska jag göra juh mer jag spelar dator destå mer dåligt mår jag orkar fan inte leva mer kan inte gå ut för jag tror folk tittar på mig.. snälla svara detta jag kommer snart sticka en kniv i mig själv

---

SVAR

Det låter som om du hamnat i en väldigt ensam sits och att det får dig att börja tycka illa om dig själv. Ibland kan det bli så i livet att man hamnar i en negativ spiral. Kanske är man ensam, vilket gör att man börjar tycka illa om sig själv. Det får en i sin tur att dra sig undan mer, i ditt fall genom att du skolkar och sätter dig framför datorn. Men det leder i sin tur till att man blir ännu mer isolerad och att man börjar se på sig själv med ännu värre ögon, tills man inte längre ser någon mening med livet.
Det är svårt att bryta en sådan isolering och i ditt fall verkar du även övertygad att minsta prat om detta skulle göra att du även förlorade din förälder. Men faktum är att den enda vägen att bryta spiralen, är oftast att göra det man är mest rädd för, nämligen berätta för någon om hur man har det. För hur duktig psykolog du än träffar så finns det ingen som är en tankeläsare. Däremot så vill alla psykologer göra sitt bästa för att hjälpa dom personer dom träffar, varför dom verkligen vill veta hur det egentligen ligger till. Så, mitt råd till dig är att du samlar mod till nästa gång du träffar din psykolog och bestämmer dig för att prova att bryta din ensamhet genom att berätta det du berättat för mig. För att underlätta för dig själv så kan du först av allt säga till honom att du har en sak att berätta och att du inte velat berätta tidigare då du är rädd för att han ska koppla in soc och att din mamma ska tas ifrån dig. Om din psykolog får veta hur rädd du är för detta, kommer han med allra största sannolikhet stötta dig på alla sätt för att du ska kunna släppa den rädslan och känna dig fri att berätta. Försök sedan berätta för honom om hur ensam du känner dig och hur du egentligen ser på livet. Om du klarar detta har du tagit andra steget för att bryta din isolering. Första steget tog du när du skrev hit så du är redan på väg. Ge dig därför chansen att släppa in någon i ditt liv, så ska du se att det kan ske förändringar även om dom inte sker över en natt. För det finns ett liv för dig där du inte behöver tycka illa om dig själv, och där även du kommer att kunna hitta vänner. Jag har sett det funka många gånger, men man måste själv våga ta dom första kliven.