SVAR
Jag vet inte hur din mamma tänker eftersom jag inte känner henne, men enligt min erfarenhet så är det en del föräldrar som inte riktigt tar bråken på så stort allvar som dom borde, utan bortförklarar det hela med att det är just tonårsproblem. Men det finns inget som säger att tonåren ska vara fyllt av stora gräl, utan det är istället den tiden då man som person är allra mest sårbar och då man verkligen behöver lugn och ro, samt mycket kärlek och förståelse.
Mitt råd till dig är att du väljer en situation då du och din mamma inte bråkar, utan allt är lugnt. Be sedan din mamma sätta sig ner och säg till henne att du har något viktigt att berätta. För på det viset ger du henne en chans att samla sig och ställa in sig på att prata allvar.
Berätta sedan för din mamma hur ledsen du känner dig för att ni inte kommer överens och säg att du vill ha hennes hjälp för att få slut på bråken. Berätta att du inte klarar det själv utan att du verkligen behöver hennes hjälp för att det här gör dig väldigt illa.
Om du är riktigt modig så berättar du även att du blir så desperat att du skär dig för att döva smärtan du känner inom dig.
Förhoppningsvis inser din mamma att hon måste samla ihop sig och arbeta tillsammans med dig för att er relation ska bli bättre och du ska få det stöd du så väl behöver, och att hon behöver vara vuxen i den här situationen. Så, försök att prata med henne, men som sagt var noga med att välja ett tillfälle när det är lugnt, och försök även att undvika att gå in på situationer som ni bråkat om, för då är det lätt att man återigen hamnar i diskussion om vem som hade rätt och fel. Försök därför att strunta i dom enskilda bråken och vad dom handlat om, och prata istället om det faktum att ni bråkar så mycket och hur illa det gör dig.
Skulle det nu vara så att du absolut inte klarar att prata med henne, eller det går fel på något annat sätt, så är mitt råd att du går till närmaste Ungdomsmottagning och pratar med kuratorn där, eller att du vänder dig till skolkuratorn. Kompisar kan man ha till mycket, men oftast förmår dom inte att hjälpa en när det blir så här allvarligt, utan då behöver man någon annan som har mer kunskap om sådant här. Så, gå därför till en kurator och berätta det du berättat för mig, för då får du den hjälp du behöver.