Hej. Jag känner mig allmänt nedstämd i perioder iofs. men det är ofta återkommande. det är kanske inte så jätte mycket som är fel med mitt liv, men jag känner mig så vilsen. Nu är jag 18 år och går sista terminen på den naturvetenskapliga linjen och har en okej och trevlig klass. Även om jag känner de flesta rätt bra så känner jag mig ofta utfryst för att jag har inget att tillföra till den grupp som brukar "hänga". Utöver mina klass kamrater umgås jag med två av mina äldre vänner. sedan träffar jag en del andra nån gång per år eller så. Men de flesta av mina vänner tappade jag kontakten med när jag bytte skola i 9an innan gymnasiet. Nu känner jag mig så ensam och vet inte hur jag ska ta upp kontakten med dom igen, om jag nu kan det? Den enda i klassen som uppmärksammar att jag ibland sitter för mig själv är mitt ex. även om jag vet att hon menar väl så har jag svårt för o öppna upp mig och låta henne hjälpa mig. Det känns bara så himla jobbigt. Det jag tror mitt problem grundas i är min socialakompetens kanske. fast ändå är jag bra på att få kontakt med folk. men ibland fungerar det bara inte. kan man fixa det, öva lixom?? Tacksam för ett svar.

---

SVAR

Ja, man kan öva sig på att bli mer social om man verkligen vill det. Man kan sätta upp små delmål för sig själv, som tex att under en veckas tid ska jag ta kontakt med X antal personer per dag och prata med dom en liten stund. Man kan till och med välja ut vissa personer man ska inrikta sig på. Efter att man nått sitt mål så kan man sätta ribban lite högre. För dig skulle det tex kunna vara att "jag ska ringa en person av mina gamla kompisar i veckan och prata för att se om jag tycker vi verkar ha något gemensamt fortfarande". Det kanske inte funkar med första personen, men sanning å säga så hittar man inte vänner som man trivs med varje dag. Om du tänker efter på dom flesta vuxna personer du känner så finns det förvisso många som har ett stort umgänge, men nära vänner har man oftast bara några stycken, eller kanske bara en. Så, visst kan du öva upp dig genom att jobba systematiskt och bestämma dig för dina egna delmål och slutliga målsättning, men jag tycker heller inte att du behöver känna dig speciellt misslyckad. Sedan är det ju också så i en klass att det är ju inte alltid som man har så hemskt mycket gemensamt med sina klasskompisar. Det är ju inte så att man själv valt dom direkt. Så, att du inte känner att du har så mycket att tillföra kanske mer handlar om att du och dom inte riktigt är på samma nivå, varför det alltså inte behöver betyda att du är socialt inkompetent. För faktum är så är det många gånger underligt när man träffar sin gamla klass vid någon återträff tio år senare. Dom som var populära, hördes och syntes mest behöver inte alls vara dom som sticker ut tio år senare. Att hitta balans i sitt liv, och att hitta relationer som betyder något för en, är inte lika med att "hänga", så gå inte runt och tro att det är något ideal som man måste vara bra på för att man ska vara socialt kompetent, eller kunna få ett bra liv. Samtidigt så vet jag att dom flesta har något att tillföra om dom bara vågar tro sig själv om det. Så, vill du "hänga" med klasskompisarna så bestämm dig för att göra det då. Du behöver säga världens roligaste saker för att göra det. Och om nu ditt ex vill prata med dig, så gör det. Det är inte säkert att hon gör det för att hjälpa dig. Har du aldrig tänkt på att hon kanske vill prata med dig för att du är en schysst kille? Och det kanske fler skulle tycka om du gav dom chansen, eller vad tror du?