Hej UM! Jag är en pojke på 14 år som har KRAFTIGA humörsvängningar och personlighetspendlingar och jag är deprimerad ibland. Pratar ofta om självmord med mina klasskompisar som ibland tar det seriöst (bör man ta det på allvar?)`. Jag skär även mig själv och de här symptomen verkar stämma in på Borderline? Det är så att min mentor kom fram till mig idag och sade att några i min klass hade märkt att jag är ledsen och hon frågade vad det var.. grejen är att jag inte vet varför jag mår dåligt ibland men en grej vet jag och det är att när jag är glad så minns jag oftast att det är så jag mår medans när jag är deprimerad så minns jag att jag alltid mått så om du förstår? Så när jag är på bra humör så kommer jag knappt ihåg varför jag var deprimerad timmen innan och vilken anledning jag hade och sedan när jag blir ledsen igen så minns jag att det varit så i hela mitt liv så nu när min mentor kommer och frågar om jag är ledsen (när jag är i mina "glada perioder") så minns jag nästan inte varför jag var ledsen.. Förstår du? Ska jag liksom gå till kuratorn och prata om nåt jag nästan inte vet varför jag är ledsen över? Bör man ta den här motivlösa depressionen på allvar?

---

SVAR

Kraftiga humörsvängningar och känslor av depression ska man alltid ta på allvar, även man inte känner sig nedstämd hela tiden.
Det finns en rad förklaringar till varför man kan svänga kraftigt i humöret och känslolivet, och förklaringarna kan vara både fysiska eller psykiska. Det går alltså inte att utifrån det du beskriver svara på varför ditt humör svänger som det gör, eller varför du stundtals känner dig deprimerad och tänker på självmord. Det du istället kan göra för att få rätsida på det här är att du söker upp en läkare eller en psykolog. Du kan hitta dom inom barnpsykiatrin, eller så hittar du dom på närmaste Ungdomsmottagning (är inte säkert det finns psykolog där då det inte finns på alla mottagningar). Du kan också hitta en psykolog och läkare i skolan, vilket kan kännas som ett enklare alternativ. Om du får en tid hos en läkare eller en psykolog så kan ni tillsammans börja ta reda på vad som orsakar det hela, samt hur du och din omgivning ska kunna hantera det.
Om du känner att du har förtroende för någon av dina föräldrar så tycker jag att du ska prata med någon av dom ochbe dom hjälpa dig med det här. Funkar inte det så prata med din mentor, eller någon annan lärare som du känner förtroende för så dom kan hjälpa dig. Att gå till kuratorn kan också vara ett första steg för han/hon vet hur man kan gå vidare med sådana här saker och kan fungera som ett stöd för dig. Så, sök upp någon av dom jag räknade upp och berätta precis det du berättat för mig. Det är ingen som kräver att du ska veta varför du känner dig ledsen ibland, utan det är det som den du träffar ska hjälpa dig att ta reda på.