Hej! Jag är 15 år och jag har en kompis som är 13 och hon skär sig över hela kroppen. Hon pratar hela tiden om att ta livet av sig. Jag tycker det här är jättejobbigt för jag blir också att må dåligt av det. För 2 veckor sen berättade hon att dagen efter skulle hon hoppa framför ett tåg. Jag vart rädd och frågade en annan kompis som jag pratar väldigt mycket med, vad jag skulle göra. Vi bestämde att vi skulle prata med våra mammor om det. Mamma ringde då till kuratorn på den skolan som min kompis går på och berättade hur min kompis mådde. Hon vart jättebesviken när jag gjorde det. Kuratorn ringde då till hennes föräldrar och hon fick prata med en psykolog nårgra gånger och det blev lite bättre… Men nu är hon tillbaka i det "onda" och jag blir bara att må sämre och sämre när jag pratar med henne. Jag känner att jag inte riktigt vill vara kompis med henne längre för att det är jobbigt att pratat med henne när hon bara pratar om självmord… Vad ska jag göra?

---

SVAR

Enligt min erfarenhet så gjorde du och din kompis helt rätt som berättade för era mammor om den här tjejen. Sådant här är för svårt för att man ska kunna hantera det på "kompisnivå". Och samma sak gäller egentligen nu. Har du möjlighet så prata med din mamma igen och be henne ta kontakt med tjejens skolkurator igen. Eller prata med skolkuratorn på din egen skola så får hon/han ta den kontakten.
Det är nämligen så att personer med så pass svåra problem som den här tjejen verkar ha, kan man inte hjälpa som kompis, mer än att man kan säga till vuxna som kan göra något. Så, du behöver absolut inte känna dig dålig eller få dåligt samvete för att du känner att du inte orkar vara med henne när hon mår så här. Det gör man oftast inte som kompis, så det är helt naturligt.
Självklart är det bra för henne om hon kan behålla sina kompisar, men det går samtidigt inte att vara kompis med någon för att man känner sig tvingad när man själv inte mår bra av det.
Sedan är det ju sannolikt så att det inte skulle vara några problem för dig att vara kompis med henne om hon fick hjälp som hon fick förra gången, så hon började må bättre. Men fram tills dess så ska du inte klandra dig själv om du inte orkar. Så, om du själv känner att det här är svårt att säga till henne, så be tex din mamma eller skolkuratorn om hjälp. Men tänk på att det bästa du kan göra för henne är att skaffa hjälp till henne, så på det sättet har du varit och är en väldigt bra vän, och mer kan ingen begära.