Hej! Jag har ett problem. Det är så att jag träffade en kille på en förfest för några månader sedan. Vi pratade hela kvällen och sedan strulade vi. Efter festen skulle vi åt samma håll jag, han och några bekanta, så vi följdes åt en bit. Hela vägen höll han mig i handen. När vi skiljdes åt sa han att jag kunde ju höra mig om jag ville. Vet inte om han inte gav mig en kyss för att han tyckte det var pinsamt att de andra två stod typ tysta bredvid och lyssnade på vad vi pratade om eller om han inte ville ge mig en. Några dagar senare tog jag mod till mig och ringde upp honom och snackade en stund. Några dagar efter det ringde han upp och så har det fortsatt med att vi har dejtat osv. Våra samtal är oftast timslånga. Det mesta vi gjort är att hålla handen. Det gjorde vi förra dejten. Tycker han är jättesöt, men svår att veta var jag har eftersom han inte gör nå´t mer.. Grejen är också att jag är så van att killen tar tag i allt när det gäller att bli tillsammans så jag blir så osäker när han inte gör nå´t. Vet att det är lika mycket mitt ansvar, men jag är så rädd att han ska avvisa mig.. Han är aldrig otrevlig eller så, men varje gång vi skiljs åt ser han helt rädd ut och jag vet inte om det är för att han tycker det är pinsamt eller om det är att han är rädd att jag ska göra nå´t. Vet inte riktigt vad han haft för förhållanden tidigare, bara med en tjej för nå´t halvårs sedan som jag inte vet något om. Saken är också att han är 23 år gammal (jag är 20) och då brukar man väl inte vara SÅDÄR blyg. Tror du han är ointresserad eller bara blyg? Tycker ändå det känns som att det är nåt i luften när vi är med varandra. Han ler sådär gulligt mot mig och det är oftast han som frågar om vi ska göra nå´t. Han frågar mig ofta om jag vill följa med på saker. Bl a en gång när han skulle till sina föräldrar, men då kunde jag inte.. Han smyger ofta in snälla komplimanger när vi pratar, men jag vet inte.. Vad tror du? Är han intresserad eller ej?

---

SVAR

Nog låter det som om han är intresserad även om jag självklart inte kan ge dig något säkert svar på det då jag inte kan veta hur han känner. Men på din beskrivning låter det som om det finns ett intresse. Så, frågan är om ni inte hamnat i ett litet dödläge där både är rädda för att ta initiativet, varför relationen står och stampar. Det kan vara så enkelt att någon bara måste ta första steget för att föra relationen vidare, och visst har du rätt i att det är bådas ansvar, och inte bara hans. För det finns inget som säger att man inte kan vara blyg för att man är 23, och det finns definitivt inget som säger att man inte kan vara lika rädd för att bli avvisad som du är, för att man är 23 och kille.
Om du tittar på det från andra hållet så tror jag att du förstår vad jag menar. För själv känner du uppenbarligen en osäkerhet inför att ta nästa steg av rädsla för att bli avvisad, och tydligen har du haft tur som tidigare träffat killar som inte varit lika osäkra. Men om du tänker på det så finns det ju inget som säger att han skulle vara mindre rädd än vad du är, eller hur?
Så, kanske ska du försöka ta upp det nästa gång ni ses, eller pratar med varandra. Det enklaste är kanske om du börjar prata om din egen rädsla och vad du själv vill. För börjar du i andra änden och ifrågasätter varför han inte gör något, så lägger du över ansvaret på honom, och då kan det uppfattas som kritik. Men börjar du prata om hur du själv känner och din egen osäkerhet så öppnar du dörren för att han även ska kunna våga prata om hur han känner. På det viset kan man fördjupa ett förhållande och få bättre förståelse för varandra, förutom att man kan lösa det aktuella problemet.
Så, prova med detta i första hand, för då han ändå verkar vilja träffa dig och prata med dig så pass mycket som du beskriver, utan att ni gör så mycket mer än håller handen, talar för att han verkligen är intresserad av dig som person och tjej, varför du sannolikt inte har så mycket att förlora.