Många unga personer har uppfattningen att det bara är dom som mår dåligt och att ingen skulle förstå eller ta dom på allvar om dom berättade. Men faktum är att det är många unga, och äldre med för den delen, som mår dåligt och även om varje problem i sig är unikt, så skulle du bli förvånad över hur mycket vi människor egentligen har gemensamt när det gäller dom problem vi råkar ut för och dom känslor som vi kan gå och bära på. Men det här upptäcker man inte förrän man börjar prata och förstår att man faktiskt inte behöver gå runt och bära på allting ensam.
Så, mitt råd till dig är att du går till skolkuratorn eller till närmaste Ungdomsmottagning och träffar kuratorn där. Om man väl börjar prata så brukar man kunna reda ut en bit i taget och inget problem är för stort eller för litet för att det inte ska tas på allvar av dom som jobbar med sådant här. Så, var inte rädd för att söka hjälp, för den finns sannolikt närmare än du tror.