jag är en 18 år gammal kille. har varit kär flera ggr men aldrig fått ihop det. har inte haft svårt för att få tjejer med det är bara det att jag inte kunnat fattat tycke för dom som varit intresserade av mig och jag har haft dålig självkänsla och känt mig usel. den dåliga självkänslan tror jag har att göra med att mina föräldrar skiljdes när jag var 6-7 år och att jag var kär i en tjej tidigare(jag var ca. 6år)men fick bara en förlämpande avvisning när jag visade mina känslor. var även kär i en tjej när jag var 11-12 år men vågade inte visa mina känslor och begravde dom. i tonåren har jag känt mig ganska känslokall, varit deprimerad och haft ångest, vilket har gjort att jag har haft för mycket egna problem istället för att kunna ge mig in i ett förhållande. har jag mått dålig pga mina begravda känslor och därför inte kunnat fatta tycke för någon annan tjej? eller har jag inte riktigt fått reagera pga skilsmäsasn och inte känt mig värd att älskas? har inte varit kär på mycket länge…

---

SVAR

Generellt är det inte ovanligt att olika typer av jobbiga känslor som man inte fått utlopp för eller haft en möjlighet att bearbeta, bidrar till att man inte är "känslomässigt öppen" för att bli kär eller ge sig in i en relation på ett djupare plan. Vissa försöker ändå att starta upp förhållanden, vilket många gånger leder till trassel då man mer eller mindre omedvetet försöker bearbeta sina tidigare erfarenheter med sin partner som måltavla.
Så om det är så att du känner att du bär på mycket obearbetade känslor från dina föräldrars skilsmässa och en känsla av att du inte är värd att älskas, kan det mycket väl bidra till att du inte känner dig redo för en relation, eller har så lätt för att bli kär.
Men exakt hur det sambandet ser ut och hur starkt det är, går inte att säga på rak arm utan det krävs en del samtal för att komma fram till. Det kan också kan finnas andra omständigheter som spelar roll i sammanhanget, för faktum är att det inte är helt lätt att hitta någon som man själv får känslor för, samtidigt som den personen får samma typ av känslor för en själv. Det krävs lite tur i det sammanhanget, varför det alltså kan ta olika lång tid innan man blir kär och innan man hittar någon att ha ett förhållande med.

Men oavsett vad förklaringen är i ditt fall, och oavsett hur mycket tur eller otur du haft i kärlek, så är mitt råd att du vänder dig till kuratorn på skolan eller på närmaste Ungdomsmottagning. För uppenbarligen bär du på känslor kring både dig själv som person och kring din upplevelse av dina föräldrars skilsmässa som är värda att tas på allvar. Ge dig själv chansen att prata med någon annan om det här så du inte fastnar i dina egna tankar utan får hjälp att komma vidare. Att prata med någon utomstående kan kännas bra i livets olika skeden och behöver inte vara en jättestor sak, utan mer en möjlighet att få lite ordning på tankarna och känslorna så man inte känner sig hindrad att ha det bra i livet.