Jag är en 18-årig tjej och jag har mått dåligt en längre tid…jag vet egentligen inte varför och det är det som är så konstigt, ena dagen är jag glad, medans det andra dagen är ett mörker. Varför blir det så jämnt?? Det började för ungefär 6 år sedan då min mamma gick bort, men det fortsätter än idag. Och med tiden har jag börjat tveka mer på vilken person jag är, jag har blivit jätteblyg och min sociala sida är vänd innåt…allt verkar som ett kaos i mitt liv och mitt självförtroende är verkligen nere i kylan… Jag skulle vilja veta vem som bäst kan hjälpa mig och hur de kan hjälpa mig…..för jag står inte ut längre snart.

---

SVAR

Det verkar som om dina problem börjat i och med att din mamma dog, och att förlora sin mamma vid 12 års ålder brukar vara en svår och traumatisk upplevelse. Många gånger kan det vara så att när det händer något sådant dramatiskt när man är ung, så kan det vara svårt att bearbeta sorgen. Många säger att barn självläker och det gör dom i många och mycket, men ändå så kan det vara oerhört svårt för barn att förstå vad som händer dom och sätta namn på allt som känns inombords, varför många tror att barnet verkar ha "kommit över det" emedan det inte alls är så. Enligt min erfarenhet är det inte alls ovanligt att personer som förlorat en förälder tidigt, upplever en tomhet och ojämnhet i humöret och känslolivet vid vuxen ålder som dom har svårt att förklara för sig själv. Många gånger handlar det om något som jag skulle vilja kalla en "frusen sorg", dvs sorgen var för svår och tung att hantera som barn, varför känslorna frös till is, emedan barnet försökte fortsätta sitt liv som vanligt efter en tid. Som vuxen har man nästan blivit så van vid "isklumpen" i kroppen att man inte riktigt tänker på den, men effekterna märker man genom att man "oförklarigt" mår dåligt emellanåt.


Jag kan självklart inte säga att det är just det här som du känner och går igenom, utan det du får nu är en teori om vad det kan vara utifrån min erfarenhet som psykolog.
Men skulle det nu vara så att du känner igen dig, eller om du känner att du behöver hjälp att komma tillrätta med det här, så råder jag dig att söka en samtalskontakt. Vänd dig till vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen. Det är en vanlig mottagning dit man kan ringa och beställa en tid för samtal. Efter att man träffat någon och gjort en första bedömning av svårigheterna så bestämmer man hur man går vidare, och i ditt fall så kommer det sannolikt att röra sig om en samtalsterapi, där du får möjlighet att hitta vägar att hantera dom här känslorna du har inom dig. Så, ring dit och säg att du vill ha en psykologkontakt, eller träffa en psykoterapeut så får du se när du får möjlighet att komma dit.

Det finns också privata alternativ som du hittar på gula sidorna, men det kan oftast bli ganska dyrt. En tredje möjlighet är att du vänder dig till närmaste Ungdomsmottagning. Där är det helt gratis och ibland finns det psykolog där, men annars har dom kuratorer, och även om dom oftast inte är utbildade i samtalsterapi så kan man komma långt med den typ av samtal som dom kan erbjuda.