Jag är lite orolig för min kompis psykiska hälsa. Hon säger att hon brukar se spöken, ett spöke som hon har sett har också pratat med henne men hon är inte rädd för det, för hon säger att det är snällt. Men hon har också sett döden som hon är rädd för säger hon. Hon har också hört konstiga ljud i sitt rum och en gång när hon skulle åka hem från en resa hörde hon en röst som sa en hemsk sak till henne. Hon blev väldigt konstig efter den resan innåtvänd och tystlåten. Nu är hon mycket gladare igen men det händer fortfarande att hon ser eller hör saker. Det värsta är att hon verkligen tror att det händer och att hon inte inbillar sig. Men hon är normal för övrigt förutom att hon är dålig på att sköta sin hygien. Vad ska man göra som vän? Bara låta det va eller kontakta en utomstående?

---

SVAR

Utifrån det här du beskriver så skulle jag råda dig till att kontakta någon utomstående. Men det är utifrån det du beskriver och inte med tanke på er vänskap, för den kanske inte håller för det om hon inte vill att du pratar med någon.

Men skulle du nu gå på mitt råd så skulle du i första hand kunna prata med henne själv och berätta att du är orolig för henne och att du tror att hon skulle må bra av att få hjälp med dom här tankarna. Men det finns en stor chans att hon inte vill eller att hon tycker att du misstror henne som inte tror på vad hon säger. Men det kan ändå kännas bättre att prata med henne först, innan du i sådant fall kontaktar någon annan.

När det sedan gäller vem du ska kontakta så kan det vara bra att kontakta hennes föräldrar om du tror att dom skulle kunna ta tag i det. Men det är ju inte alla föräldrar som har den förmågan, varför du alltså får se om det är ett alternativ. I annat fall kan du ringa till öppenvårdspsykiatrin och höra vad dom tycker du ska göra. Låt dom göra en bedömning av saken. Det kan ju vara så att din kompis håller på att insjukna i en mer allvarlig psykossjukdom, vilket är viktigt att man fångar upp tidigt. Och öppenvården brukar ha ett speciellt team som jobbar med det här. Men det kan också vara så att det inte alls är så allvarligt, utan mer uttryck för något helt annat, varför du bör överlåta bedömningen till öppenvårdspsykiatrin som har möjlighet att prata med dig och fråga dig lite mer om hur det hela yttrar sig.
Så, jag vill alltså inte säga att det här behöver vara något, men eftersom det inte kan uteslutas tycker jag att psykiatrin kan få göra en bedömning av saken. Så, om du känner att du orkar och vill ringa upp dom så kan du gärna göra det. Men risken finns ju alltid att din vän blir arg och besviken på dig, varför du inte ska känna att du är skyldig att göra det. Och som sagt, om man tar kontakt med utomstående så kan det kännas bättre om man dels försökt uppmana personen att söka hjälp på egen hand först, och även att man berättar att man är orolig och därför kommer ta kontakt med psykiatrin för att höra vad dom säger. Men var medveten om att du i sådant fall risker vänskapen med henne, för hon kan bli väldigt arg för det här. Därför måste du själv bestämma vad du vill göra, för er vänskap kanske är för värdefull för att du ska vilja risker den.