Jag är en tjej på snart 16 år. Alla mina tjejkompisar är helt killgalna och allt de gör är att spana och prata om killar, killar de tycker är snygga och inte, vilka killar de vill bli tillsammans med och är kära i och bla bla bla… Jag känner inget behov av någon kille om jag ska vara ärlig. Jag känner inte alls denna dragning till killar just nu och vill bara ha roligt ihop med mina kill- och tjejkompisar. Jag säger inte att jag inte vill ha en kille, men jag orkar bara inte ragga, spana, leta och helt enkelt anstränga mig för att få uppmärksamhet och en kille. Känner mig så förvirrad. Jag är ju 16 år och borde ha haft massa killar, men jag som aldrig haft pojkväl,aldrig blivit kysst och oskuld… Är jag konstig?

---

SVAR

Nej, du är inte konstig. Alla är inte så intresserade av partners och sex i tonåren, även om vissa verkar tro att det är det enda som rör sig i tonåringars huvuden. Men fler än du tror känner som du och tvivlar på sig själva på grund av det, då det verkar som om "alla andra" håller på med att spana och ragga. Tyvärr upplever många också att det finns en press att vara tidig med det mesta, att hänga med, och leva upp till bilden av hur en tonåring ska vara. Men innerst inne så känner många som du även om inte alla vågar stå för det utåt då dom inte vill riskera att verka "onormala".
Tittar man i tidningar som vänder sig till unga tjejer så är det lätt hänt att få intrycket att killar, utseende, vikten, smink och kläder är det enda som bör vara intresserad av för att betraktas som normal. Det är långt ifrån alla som passar in i den mallen, men tyvärr blir trycket för stort ibland varför många försöker hänga på utan att det kanske riktigt känns bra på insidan. Likadant är det faktiskt längre upp i åren. Tittar du i en tidning som vänder sig till kvinnor mellan 35 och 60 så kan man tro att tiden stått stilla, och många äldre kvinnor känner även här att dom inte passar in i mallen. Så, tyvärr så finns alltid problemet att man vill trycka in människor i katagorier och tala om hur man ska vara för att verka normal. Men sanningen är alltså en helt annan.
Så, mitt råd till dig är att du försöker följa din egen känsla så mycket du orkar och kan. Fortsätt att satsa på vänskap om det är det som är viktigast för dig just nu, och låt det andra komma när det kommer. Om du känner dig utanför ditt kompisgäng så prata gärna med dom om det här och förklara hur du känner. Du kan ju också fråga hur dom ser på dig om du är orolig för att dom ska tycka du är konstig. Kanske visar det sig att det är fler av dom som känner sig lite trötta på hetsen ibland, eller så är dom helt nöjda, och då borde dom heller inte ha några problem med ditt förhållningssätt.