Jag är en tjej på 20 år som har varit med min kille (runt samma ålder) i mer än 1,5 år nu och allt har funkat bra. Men i synnerhet sedan i somras när jag var utomlands har jag känt att jag vill träffa andra människor. Träffade en hel del nya trevliga killar under min resa och många gånger har jag känt mig väldigt attraherad av dem och verkligen velat bara ge efter. Är det ett tecken på att man på något sätt har tröttnat eller är det bara en vanlig impuls som man bara ska ignorera? För det känns alltmer nu som att jag börjat fundera på att vara med andra – även om jag ändå inte vill lämna mitt nuvarande förhållande. Hur som helst har vi pratat genom det hela mycket sedan min resa, och kommit fram till att det nog är bäst att vi börjar träffar en del nya människor om förhållandet över huvudtaget ska utvecklas. Problemet är att det inte verkar kännas rätt heller, jag själv skulle gärna vilja lära känna fler killar (vilket han gick med på) samtidigt som han också får lära känna fler tjejer (såsom att fika med dem etc). Men jag känner mig lite svartsjuk när han träffar nya människor och verkar ha jätteskoj utan mig, fastän jag själv kan tänka mig att göra samma sak. Hur kan man lösa det på ett bra sätt? Finns det överhuvudtaget ett bra sätt? Inget av det vi har kommit på för att utveckla förhållandet känns riktigt bra och jag undrar om det helt enkelt kan bero på att jag bara har hittat på en massa ursäkter för att inte behöva lämna förhållandet? Men allt fungerar verkligen mellan oss och det känns så synd att bara lämna något så bra. Ska jag fortsätta träffa nya människor (även om han kanske skulle bli svartsjuk – innerst inne) och se vart det leder eller är det ens någon idé att försöka? Det här känns verkligen som sista utväg för den kan antingen leda till att allt blir bra igen eller helt enkelt att det tar slut, så jag skulle verkligen uppskatta lite vägledning då allt känns förvirrat.

---

SVAR

Jag är inte säker på att jag kan reda ut din förvirring för sanningen är att det inte går i förväg att säga vad som är bäst att göra i en sådan här situation. Det kan vara så som du säger att du och han går ert bästa för att dra ut på ert förhållande fast du/ni kanske borde gå vidare istället. Det här är speciellt vanligt att man gör om det inte finns några uppenbara problem i ett förhållande. Ett förhållande som är väldigt bråkigt eller stökigt på många sätt är enklare att sätta punkt för då det är så uppenbart att det inte fungerar. Men om det bara är så att man helt enkelt inte känner den där gnistan längre och känslorna börjar svalna även om det inte finns några uppenbara problem så blir det mycket svårare. För då börjar man lätt tänka som du "vi har ju det bra och varför lämna något som känns bra". Vad man kan göra i den situationen är att fråga sig själv vad det är som egentligen är bra med förhållandet. Många gånger kommer man fram till att det kanske handlar om att man vet vart man har varandra och man har en grundtrygghet i varandra, samt att det inte verkar finnas några uppenbara problem i förhållandet. I det läget kan man fråga sig själv om man ser att det är den här typen av förhållande man vill ha om tio år. Vad svaret blir skiftar från person till person. Men som sagt, poängen är att det är lätt hänt att "fastna" i ett förhållande som kanske inte är så utvecklande för att det är skönt med en trygghet och det känns konstigt att avsluta något när det inte finns några uppenbara problem.

Sedan har vi den andra sidan av den här saken. Det är lätt hänt att man alltid tror att gräset är grönare på andra sidan. I ett förhållande är det vanligt att man efterhand inte lägger så mycket energi på att utveckla förhållandet utan man låter allt gå på av sig självt, med resultatet att det efterhand börjar kännas tråkigt och stillastående. Känslorna kanske finns där, men allt känns som det ligger inpackat i en dimma där inget händer och livet verkat gå i stå. I det läget är det lätt att man börjar titta efter andra och tro att lösningen är att byta partner. Ibland är det en lösning, men många gånger skulle man likväl kunna lägga den energin på sitt nuvarande förhållande med bättre resultat. Ni två har ju redan börjat titta på ett sätt att få in mer energi i era liv och ert förhållande. Genom att tillåta varandra att träffa andra personer så släpper ni in nya impulser och ny stimulans. Det behöver inte betyda att man har sexuella relationer med andra, utan bara det faktum att man lägger mer tid och energi på att umgås med andra än sin partner kan göra att man känner sig stimulerad. Om detta är ett bra sätt eller inte vet man aldrig förrän man provat, varför jag alltså inte kan ge dig svar på vart detta kommer att leda. Det kanske ger en energikick till er båda vilket kommer gagna ert förhållande, eller det kanske kommer leda till världens katastrof genom att någon går över gränsen och är otrogen med gräl och sårade känslor som följd. Man vet aldrig detta i förväg, varför det är ett vågspel. Men livet är många gånger så här att man måste satsa för att kunna vinna något och då finns alltid risken att man blir sårad och står som förlorare, men i slutändan så får man nya viktiga erfarenheter även av detta varför det aldrig är bortkastat.

Ja, som jag sade i början så vet jag inte om jag kan bidra till att skingra din förvirring. Sannolikt inte, men kanske har du fått något att tänka på som kan hjälpa dig att komma fram till om du ska ge det här ni kommit överens om chansen eller inte. För i princip har du inget att förlora på om du testar det som du och din pojkvän kommit överens om. För om ni inget gör, så är risken att ni kommer att gå olika vägar även om det kanske tar lite längre tid. På det här sättet kan ni båda i alla fall känna att ni försökt att göra vad ni kan, och kanske lyckas ni hålla ihop relationen eller så går ni båda vidare och det brukar vara lättare när man vet att man försökt än att man bara hoppar i säng med första bästa frestelse för att bryta ett dödläge.