Hej! Jag pluggar på högskolan för närvarande och har plötsligt märkt att jag hamnat i ett dilemma som jag har svårt att hantera. Vi är en liten klass, 5 tjejer och 1 kille och det har funkat jättebra! Men nu har jag märkt att jag börjat hamna lite utanför i gruppen och det är pga alla fester. Alla, utom killen i gruppen som har sambo och barn, festar ganska mycket. På senaste klassfesten så hade det varit rena fylleslaget. Jag var inte med för jag skyllde på att jag var upptagen av annat. Det känns inte så roligt att bli utanför och jag vågar inte riktigt stå för att jag inte gärna dricker. Jag kan visst dricka nåt glas vin i festliga sammanhang men jag vill inte bli berusad. Så, vad gör jag? Kommer det ut att jag inte vill festa så blir jag kallad för torris för tid och evighet. Har ni något råd att ge mig? Hur ska jag stå på mig i denna situation? Eller ska jag festa jag oxå, för att alla andra gör det..?

---

SVAR

Att du skulle festa för att göra dom andra nöjda och känna det som att du är med, är ingen bra strategi enligt min erfarenhet. När det gäller ens egen kropp och hälsa så är det man själv som blir lidande av att inte fatta dom rätta besluten, varför man alltid ska vara noga och följa sin egen känsla. Du kommer sannolikt inte må bättre av att göra något du inte vill bara för att få vara med, för du kommer troligtvis ändå ha känslan av att spela ett spel och inte få vara dig själv, och så bygger man inte upp någon självkänsla eller gemenskap med andra.
Mitt råd är istället att du pratar så öppet du kan om det här med dina klasskompisar. Välj ett tillfälle när det inte är fest på gång, utan någon gång ni kanske bara sitter och har lite paus på skolan. Berätta sedan för dom hur du har tänkt kring det här och att du har börjat känna dig utanför för att du inte vill hänga på i deras festtempo. Berätta hur det här bekymrar dig och att du känner dig rädd för att bli utanför och klassad som tråkig om du inte dricker på samma sätt som dom.

Det här är sannolikt inte helt lätt för dig att berätta för det innebär att på ett sätt blotta sig och sina känslor, vilket kan leda till att man blir sårad om mottagaren/mottagarna inte tar en på allvar eller på andra sätt bemöter en illa. Men ibland måste man ändå våga satsa och visa inför andra vad man känner, för oavsett hur dom tar emot det, så vet man med sig själv att man klarar att vara ärlig och det ger en inre styrka i sig. Däremot kan man försöka minimera risken för att det man säger ska flamsas bort eller på andra sätt inte tas emot bra genom att förbereda mottagaren/mottagarna på att man nu ska göra något som känns svårt för en. Så, istället för att bara börja prata är det viktigt att man väljer rätt tillfälle som jag nämnde tidigare, dvs när det är relativt lugnt och alla verkar avslappnade. Det andra man kan göra är att först säga något i stil med:
"Jag skulle vilja prata med er om något som är känsligt för mig. Jag har funderat på det här ett tag och inte riktigt vågat prata om det, men nu har jag bestämt mig för att göra ett försökt så jag skulle uppskatta om ni lyssnade klart på mig innan ni kommer med era funderingar och kommentarer".
På det sättet ger man dom man ska prata med en chans att "ställa in sig på rätt kanal", om du förstår vad jag menar, och man betonar och att man är sårbar i det här läget, varför endast mycket hänsynslösa människor skulle bete sig illa efter att ha hört något sådant.

Så, fundera över det här och om du väljer att köpa mitt alternativ så tänk på att försöka vara så ärlig du kan med hur du känner och vad du är rädd för, och avsluta gärna din berättelse med att fråga dom hur dom tycker du ska göra. För då ger du dom en chans att hjälpa dig och samtidigt fundera över sina egna reaktioner.