Det låter som om många olika känslor bubblat upp till ytan i din familj och saker sägs i ett läge där många känner sig sårade, vilket gör att orden bli hårda och förmodlingen inte så genomtänkta.
Som det låter så finns det ingen bestämd väg som dina föräldrar valt att ta i det här varför det kan vara svårt för både dig och dina syskon att veta vad ni ska ställa in er på. Självklart lämnar det utrymme för ens egna fantasier och farhågor och då har man alltid en tendens att se det värsta scenariot framför sig.
Det kommer sannolikt att ta ett tag för dina föräldrar att reda ut sin situation och det kommer även att lång tid för alla att läka sina sårade känslor. Fram tills du vet hur det kommer att bli så är det viktigt att du försöker ta hand om dig själv och hitta någon att prata med så du inte blir lämnad ensam med alla dina känslor, tankar och rädslor inför framtiden. I sådana här situationer är det nämligen lätt hänt att föräldrarna är så upptagna med sina egna känslor och rädslor i situationen att dom inte klarar att ställa sig själva åt sidan och låta barnens känslor komma till tals. Det är självklart inte bra, men det kan vara svårt som barn att göra något åt det mer än att säga ifrån och berätta att man behöver hjälp av sina föräldrar. Men det är som sagt inte säkert att föräldrarna klarar det ändå även om man som barn säger till att man behöver hjälp, varför man kan tvingas söka annan hjälp på egen hand.
Ett sådant alternativ är att du vänder dig till närmaste Ungdomsmottagning och pratar med kuratorn där, eller att du går till skolkuratorn när skolan snart börjar. Att få någon utanför familjen att prata med kan vara skönt, för då kan man prata fritt ur hjärtat utan att behöva tänka på hur det man säger ska uppfattas och att någon ska bli sårad. Så, tveka inte utan utnyttja den hjälpen som finns att få.
Sedan kan du också söka stöd hos dina syskon. Du verkar ju ha en nära relation till dina syskon och efter det du berättat kan man anta att du inte är den enda som känner sorg och rädsla just nu. Så, gå till dina systrar och sätt dig ner med dom där ni kan vara ifred från era föräldrar och berätta för dom hur du upplever situationen. Då får du sannolikt höra hur dom ser på det och vad dom känner. Speciellt din äldsta syster kan nu behöva höra att hon betyder mycket för dig och hur ledsen du är över er pappas sårande ord. Sedan får ni alla tre nog ställa in er på att det blir en jobbig tid fram tills allting klarnat och saker och ting lagt sig på plats. Men det finns inget som säger att ni inte skulle kunna finna trygghet och gemenskap hos varandra under den här tiden, och även senare, för det är inget som behöver försvinna för att en familjs levnadsvillkor förändras.