jag har ett ganska svårt och jobbigt problem som påverkar mitt liv väldigt mycket. för cirka ett halvår sen blev jag väldigt sviken av min pojkvän vilket orsakade väldigt starka känslor. helt okontrollerat hoppade jag på honom och slog honom och sparkade honom. jag var så sårad och jag visste inte vad jag skulle göra. jag är en väldigt lugn och ordningssam tjej, och jag har aldrig reagerat så här förut när jag blivit arg. sedan har det bara fortsatt. varje dag i princip får han utstå helt okontrollerade knytnävsslag och sparkar, så fort jag misstänker att han tänkt på någon annan tjej, gjort något, ljugit eller liknande. det känns som att jag borde kunna kontrollera min egen kropp, men jag blir så fruktansvärt arg, och det känns som att det där första sveket som verkligen bröt ner mitt förtroende för honom har utlöst allt detta. det är väldigt jobbigt för oss, vi kan inte leva normalt. fast jag bestämmer mig för att andas djupt om jag blir upprörd så går det inte! jag tappar kontrollen totalt. min pojkvän älskar mig väldigt mycket, han säger att han aldrig tänker lämna mig, och att han förtjänar "stryk" för att han har sårat mig så mycket, men det tycker inte jag! han är helt underbar, helt perfekt, tills jag blir arg. då kan jag sparka, slå, svära och hata så enormt mycket.. det här har gett mig stor ångest. varje dag ångrar jag mig och känner mig så hjälplös. jag tänker på hur det vore ifall han skulle dö, eller försvinna, hur mycket jag skulle ångra mig, och den här ångesten gör mig olycklig. jag blir helt förstörd av det här, jag vill inte reagera så här. vi pratar om det, men jag vet inte vad jag ska göra. jag har själv blivit slagen av tidigare pojkvänner, även av min mamma när jag var yngre och det känns som att jag gör samma sak mot den person jag älskar så mycket att jag skulle kunna dö för honom! jag har till och med gömt undan knivar i mitt hus, så att de blir så otillgängliga som möjligt, för när jag är riktigt arg känns det som att jag skulle kunna vara kapabel till att döda… som du förstår är det här jättejobbigt och det påverkar vår annars lyckliga tillvaro enormt.. jag vet inte vad jag ska göra. att gå och prata med en psykolog skulle kännas otroligt pinsamt för dom skulle väl bara säga "men det är bara att hålla dig i styr" men så är det inte! det går inte! dessutom har jag inte råd. och dom skulle väl säkert bara lägga in mig på något ungdomsvårdsställe och det är min mardröm. min familj ser mig typ som den perfekta dottern, bra i skolan, lugn, glad.. jag tänker inte lämna honom, och han tänker definitivt inte lämna mig. jag är så rädd att han i framtiden kanske känner dock att jag har förstört så mycket av hans liv och att han vill träffa nån ny… vad ska jag göra? snälla hjälp mig..

---

SVAR

Ingen människa förtjänar stryk, varken du eller din pojkvän. Och situationen du beskriver är allvarlig varför det är viktigt att du/ni söker hjälp för att reda ut det här. Du har uppenbarligen själv blivit utsatt för våld, och även om det låter som en gammal klyscha så ligger det mycket i att våld föder våld. Att bli slagen är en kränkning av den egna personen och föder både aggression och sorg. Och att bli slagen av dom som står en nära och som man älskar förstärker många gånger traumat då det är ett svek att dom som borde ha den största omsorgen om en, brukar våld mot en. Det är då lätt att få en skev bild av det här med kärlek och hur man hanterar svek och konflikter i nära relationer.
Din kille gjorde uppenbarligen något mot dig som väckte den här typen av känslor hos dig, och sannolikt så blir han nu inte bara "straffad" för det han själv gjort, utan hans handling laddas förmodligen upp med dom andras svek mot dig också och förstärker kraften i dina känslor.
Det här är en tolkning av den situation du beskriver, och alltså ingen absolut sanning, men förmodligen hittar du några pusselbitar i det jag skriver, och min förhoppning är att du ska förstå att det här med kärlek, svek och aggression, kan vara svårt att hantera när man har en historia där man blivit utsatt för svek och våld i nära relationer, och utsätts för en svekfull situation i en kärleksrelation längre fram i livet. Detta är alltså inget som någon psykolog skulle vifta bort med att du måste hålla dig i styr, utan dom skulle inse problematiken och det är min förhoppning att du också gör. Din starka ångest och skuld över att du slår honom är en signal på att det här inte är okay, och det faktum att du trots det inte kan låta bli är en signal till dig att du har upplevelser och känslor som du behöver hjälp med att hantera för att du varken ska skada dig själv eller din partner.
Det kan dessutom vara en väldigt ångestfull situation att upptäcka att man själv är kapabel att ta till våld när man själv upplevt hur traumatiskt det är att vara offer för våld, och när man själv egentligen inte tycker att man ska bruka våld överhuvudtaget.
Så, jag förstår om både du och din pojkvän befinner er i en väldigt svår situation just nu, men att bara låta det vara och hoppas att det går över är ingen lösning, utan ni behöver ta tag i det här nu. Mitt råd är att ni tar kontakt med öppenvårdspsykiatrin. Om du är över 18 är det vuxenpsykiatrins öppenvårdsmottagning du ska ringa, annars är det barn-, och ungdomspsykiatrin. Psykiatrin erbjuder behandling på en öppenvårdsmottagning dit man kan gå och träffa sin behandlare. Det är inte frågan om någon inläggning eller att bli skickad till något hem, utan det är som att gå till tandläkaren fast man går regelbundet. För personer under 18 är det gratis, och ibland har man även rätt till gratis behandling längre upp i åldrarna. Det skiftar lite från landsting till landsting så ni får kolla vad som gäller hos er. Men även om det inte är helt gratis så kostar psykologbesök sällan mer än 80-100 kr och sedan finns det möjlighet till frikort när man betalt en viss summa.
Ni kan ta kontakt tillsammans så kan ni diskutera med den ni träffar om ni ska gå tillsammans eller var för sig, eller så kan du ta kontakt på egen hand om det känns bättre. Din familj behöver inte bli indragen om du inte vill.

Om det skulle kännas jättesvårt att ta kontakt med öppenvårdspsykiatrin hoppas jag att du vågar och orkar vända dig till närmaste Ungdomsmottagning. Ibland finns där psykolog och det är helt gratis att gå dit. Men om det endast finns kurator kan du börja med det och sedan kan ni tillsammans se om du behöver ytterligare hjälp och då få hjälp med det. Det viktiga är att du börjar ta tag i det här innan det går längre än det redan gjort.