Hej, jag är en killer på 18 år som vill hoppa av gymnasiet. ja har redan fått gå om års kurs 2 och orkar inte mer. ja vet inte hur ja ska förklara detta för mina föräldrar. dom kommer bara och försöka övertala mig och forsätta. jag mår så dåligt utav de. ja kan inte sova om nätterna tänker på skolan hela tiden. själv vet ja att ja skulle kunna klara mig bättre i arbetslivet utan någin gymnasie kompetens. snälla va ska ja göra?

---

SVAR

Generellt så är det bra om man tar sin gymnasieexamen då det underlättar för en att både få arbete och studera vidare ifall man skulle vilja det i framtiden. Men det finns tillfällen när det kan vara bättre att välja bort gymnasiet eller åtminstone ta en paus. För om man får en möjlighet att arbeta några år kan lusten att läsa komma tillbaka eller så hittar man helt enkelt något arbete som man trivs med och som gör att man aldrig går tillbaka till skolan och så länge man är nöjd med det finns ju inget problem. Problemen uppstår först ifall man inte får något arbete och hamnar utanför vilket kan göra att man fastnar då det är lätt hänt att man känner sig nertryckt och får en hopplös känsla om man inte kommer in på arbetsmarknaden utan tiden tickar på.

Så, det är självklart ett betydelsefullt val att hoppa av gymnasiet och därför ett val man bör prata om och fundera kring innan man beslutar sig. Men som jag sade så finns det ju möjligheter att ta upp det senare om man känner att det inte funkar ute på arbetsmarknaden bara man är medveten om att det ibland kan vara svårt att ta ett steg tillbaka om man inte själv känner för det utan mer är tvungen till det.

Hur det går för dig ifall du väljer att hoppa av går alltså inte att säga. Det kan gå jättebra men det kan också gå dåligt, det lär du inte veta förrän efteråt. Därför är det viktigt att du har stöd när du fattar ditt beslut och även att du får stöd efter du bestämt dig oavsett om du går kvar i skolan eller inte. För går du kvar i skolan så har du en kämpig tid framför dig för att ta dig igenom skolan när du mår så dåligt som du gör av det. Och hoppar du av så behöver du stöd i att söka jobb och hålla modet uppe om det inte funkar med en gång. Så, prata med dina föräldrar, för även om dom kommer vara negativa till att börja med så är det bra om dom får veta hur du mår i skolan och samtidigt får du möjlighet att ändå vända och vrida på dina tankar och se om dina argument för att hoppa av håller inför dig själv, och kanske kommer även dom att se möjligheter i det om ni pratar om det tillräckligt många gånger. Men förvänta dig inte att det kommer på en gång utan dom kan också behöva smälta det och fundera över det en tid som du har gjort redan och under tiden får du möjlighet att tänka på det ytterligare. Du kan också prata med kuratorn för att få hjälp att få en utomståendes synpunkter på det hela. Du kan också börja ta kontakt med olika ställen du skulle kunna tänka dig att jobba på och gå till arbetsförmedlingen och prata med någon där så du får en uppfattning om dina möjligheter att få jobb. Att gå runt på företag och prata med arbetsgivare för att höra om du har några möjligheter att få jobb ger dig ju en viktig pusselbit när du ska välja vad du ska göra. Så ta inget snabbt beslut utan undersök dina möjligheter och prata med föräldrarna och tex kuratorn så kommer sannolikt det hela att klarna och du kan vara mer säker på vad du ska göra.