hej. min mamma dog för nästan exakt 2 månader sedan. hon tog livet av sig. men nu är det såhär. jag älskade henne mest av alla.. trodde inte jag skulle kunna leva utan henne. första veckan var jag ledsen sen har det försvunnit jag gråter inte ens längre jag kan bli glad tom. som alla säger att man får en chock får alla den och hur blir det då? tar det jäte lång tid. vet inte hur det känns. det känns konstigt att inte gråta som om jag inte bryr mig. men dte gör jag verkligen:( snälla svara

---

SVAR

Alla människor har olika sätt att sörja. Det är oftast en lång process där man går igenom olika faser och stadier i sin sorg. Många tror att människor som sörjer går runt och gråter hela tiden, men så är det sällan. Utan en sorg kan ta sig många olika uttryck, och det kan tex betyda att man ibland inte gråter överhuvudtaget. Att kunna vara glad mitt i en sorg är inte heller konstigt, utan det kan för många vara ett sätt för psyket att ta igen sig och hämta kraft. Att man är glad fastän någon nära har dött ifrån en, betyder inte att man inte saknar eller älskar den personen. Det betyder inte heller att man inte är ledsen över det som hänt, utan det är som jag sade ett sätt för oss att hämta oss lite för vi behöver många gånger paus från vår sorg, för det är jobbigt att sörja. Det kan bli så att gråten kommer tillbaka efter en period där man tyckt det känts lite lättare, eller så är det andra känslor som dyker upp.

Det viktigaste är att man inte lägger skuld på sig själv för sitt eget sätt att sörja, utan försöker acceptera och ge sig själv utrymme att följa sina känslor oavsett om det betyder att man är glad eller ledsen för tillfället. Så, det du beskriver är alltså inget konstigt och betyder inte att du inte bryr dig. Det är tvärtom positivt att du har förmåga att känna glädje för det kan man behöva för att orka med en sådan sak som du har upplevt. Och det här med att man drabbas av en chock kan se olika ut. Det finns dom som chockas svårt när något svårt händer och som inte kan förstå att det faktiskt hänt, men det är inte alla som upplever det så. Min erfarenhet är att man oftast tar in vad som hänt i en takt som man själv klarar av att hantera varför det alltså kan variera när det gäller hur man känner sig. Därför är det som jag sade viktigt att man själv inte lägger skuld på sig själv för att man inte sörjer på ett visst sätt, utan det bästa man kan göra är att tillåta sig själv att känna det man känner vare sig man är glad eller ledsen. Du vet ju att du bryr dig om vad som hänt, varför du inte behöver känna någon skuld för att du är glad emellanåt. Så låt inte andra människors eller din egen uppfattning om hur man sörjer styra dig utan låt det bli som det blir. Och sök gärna upp en kurator på närmaste Ungdomsmottagning om du känner att det skulle vara skönt att prata med någon utomstående om dina funderingar.