Hej! Jag vet att ni har fått ungefär liknande frågor, men jag känner ändå att jag vill fråga. Jag har under en ett års period skadat mig själv. Det har gått i perioder, då jag när jag började med detta var ganska extrem. nästan varje kväll kände jag att jag inte räckte till (mina två bästa vänner var otroligt deprimerade, en gick hos psykolog m.m.) och att jag inte dög åt någon (hade aldrig haft pojkvän fast jag nu är 17 år). Jag var glad bland andra men i min ensamhet fick jag hela tiden tillbaka samma tankar. Det skumma var att varje gång jag skurit mig i armarna eller benen så måddejag bara sämre. Jag kände mig dum som ett får och skämdes över att jag tyckte så synd om mig själv för ingenting, ändå hände det igen och igen.. Just nu var det ett tag sen, men bör jag sök hjälp för detta? och varför fortsätter jag när jag bara mår sämre av det?

---

SVAR

Det du beskriver är inget ovanligt eller konstigt, utan tvärtom så är det ofta så att den tillfälliga lindring som självmisshandel eller tex självsvält ger, förbyts till känslor av skam, skuld och självförakt efteråt. Så, dom känslorna som får en att tex börja skära sig blir inte mindre utan tenderar att öka istället då man "upptäcker" varje gång att dom finns kvar även efter att man skurit sig, eftersom dom ursprungliga känslorna nu plussas på med en känsla av misslyckande när man märker att det man gör inte hjälper.

Så, jag brukar säga att den här typen av beteende och liknande som tex självsvält endast ger lindring en väldigt kort stund, men ger ingen lösning på sikt, utan tvärtom endast ökar problematiken.

Varför fortsätter man då undrar du?
Svaret på det brukar också vara ganska enkelt då det handlar om att man inte upplever att man har något alternativ. Dom jobbiga känslor man bär inom sig och som är grunden till problemet växer sig som du säkert vet väldigt starka ibland. Det kan som du säger gå ett tag mellan tillfällena men sedan händer något som gör att man börjar må väldigt dåligt igen och behöver lindring från det man känner. I den situationen är det väldigt lätt hänt att försöka hjälpa sig själv genom att ta det som finns närmast till hands och som man har vant sig vid, även om det är så att man innerst inne vet att det inte hjälper i längden. Det bryr man sig inte om i det läget eftersom det är just då man behöver lindring. Och på detta sätt etableras ett mönster som blir svårare och svårare att bryta då man alltså bygger på känslorna av skam och skuld och av att inte duga eller klara något.

Mitt råd är att man alltid ska söka hjälp för den här typen av problem för att få hjälp med att hitta andra sätt att hantera jobbiga känslor. Sätt som inte skadar en själv och som gör att man långsiktigt kan må bättre och inte behöver känna behovet av att göra illa sig själv.
Så, detta rådet ger jag även till dig.