För 1,5 år sedan förlorade min mamma sitt jobb. Sedan dess har det bara gått utför. Pga betydligt lägre inkomst vid arbetslöshet var vi tvungna att flytta. då började min mamma ta till sig alkohol så fort hon blev ledsen eller allt inte gick som hon ville, eller när hon kände sig ensam. Nu händer detta varje dag. Ölburkar står i kylen och jag vet skåpet hon ställer vinet/spriten i, och jag måste snoka där varje dag när hon är ute med hunden eller i ett annat rum, för att veta hur kvällen kommer att bli. Jag vågar inte längre ta hem kompisar för rädslan för att hon är berusad finns alltid där. Jag försöker prata med henne men antingen ignorerar hon mig eller så vägrar hon inse sitt problem och säger bara: SKÖT DITT, SÅ SKÖTER JAG MITT! men jag måste få hjälp av någon annan. Min bror har precis flyttat hemifrån och han märker inget. Vad ska jag göra, och vem ska jag vända mig till? Kan man be någon organisation/verksamhet/person kontakta henne utan att hon får veta att det är jag som är källan? Tacksam för svar…

---

SVAR

Att hjälpa ens egen förälder att komma ur sitt missbruk är sällan något man kan göra själv utan det krävs andra vuxna som rycker in, precis som du själv är inne på. Det du kan göra är att du tar kontakt med tex kuratorn på den skolan du går (om du fortfarande går i skolan), eller så kan du vända dig till närmaste Ungdomsmottagning och prata med kuratorn där. Kuratorerna brukar ha ett nära samarbete med socialtjänsten som är dom som har till uppgift att hjälpa vuxna som har missbruksproblem. Socialtjänsten har även som ansvar att se till att alla barn och ungdomar har en trygg och säker hemmiljö och kan på olika sätt hjälpa till och stötta i familjer där det av olika anledningar gått snett.

Du skulle kunna ringa direkt till socialtjänsten som du hittar på gröna sidorna i telefonkatalogen. Där kan du be att få prata med en socialsekreterare som jobbar med familjer och missbruk. Men många kan tycka det känns lite krångligt och en fördel med att gå till kuratorn på skolan eller på ungdomsmottagningen istället är att det kan vara bra för dig att ha en egen kontakt och få stöd, för det verkar vara en väldigt jobbig situation du har hamnat i. Så, välj det alternativ som känns bäst för dig så får du prata med kuratorn och/eller socialsekreteraren om hur dom kan hjälpa din mamma så du och hon får det bättre var för sig och tillsammans.