Jag och min kille har varit tillsammans i 2 år nu och ibland känner jag att jag vill att det ska ta slut. Jag kan känna mig väldigt irriterad på honom, när han tar på mig eller vad som helst. När det är så kan jag ha svårt att somna på nätterna och jag mår dåligt. Men ibland så är det hur underbart som helst och jag känner verkligen att jag älskar honom.När han är borta så saknar jag honom, men så när han kommer så händer det att jag känner mig irriterad ändå. Vårat förhållande har varit lite upp å ner några ggr, men så är det ju för dom flesta. Samtidigt som det är jobbigt så är mina föräldrars förhållande uselt och det finns risk att dom kommer skilja sig. På helgerna är pappa borta hos en annan som han börjat träffa och mamma är hemma och är ledsen. När pappa väl är hemma, så är han sur och grinig. Så det bygger också på hur jag mår. Man ska ju följa sitt hjärta, men mitt hjärta säger två saker och jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill ha kvar min pojkvän, men kanske ändå inte. Jag behöver råd, för jag är verkligen förvirrad.

---

SVAR

Det är inte ovanligt att känna som du gör, och när man som du känner att kärleken ändå finns där så är det min erfarenhet att känslan av irritation och missmod handlar om andra saker. Ibland är det saker som man inte är nöjd med i relationen. För även om man älskar någon så kan man ju känna att det finns behov man har som inte blir tillfredsställda eller områden där man helt enkelt inte kommunicerar så bra, och löser man inte den typen av problem så visar det sig oftast som en frustration eller irritation som dyker upp i andra situationer.

Men enligt min erfarenhet så är det inte heller ovanligt att det handlar om helt andra saker utanför relationen. Samtidigt som du pratar om din egen relation så tar du tex upp dina föräldrars relation. Det brukar inte vara en slump att man kommer in på andra saker när man pratar om ett problem och tittar man på det lite närmre så brukar det oftast finnas ett samband.
Kanske är det tex så att du upplever situationen mellan dina föräldrar som väldigt jobbig och att du mår dåligt av att dom kanske ska skiljas och att stämningen är dålig. Ibland kan det vara svårt att visa sina föräldrar hur man själv upplever en sådan situation då dom många gånger kan verka ha nog med sina egna problem varför man som barn i familjen hellre väljer att vara tyst än att belasta dom ännu mer. I det läget kan ens egen partner istället bli den som får stå som mottagare för alla känslor man bär inom sig. Speciellt gäller detta om man har ett mer stabilt förhållande där man känner varandra väl och känner sig trygg med den andre. Då vågar man visa sig irriterad och frustrerad, så i det fallet blir ens partner ventilen man använder för att lätta på trycket. Det här är självklart inte bra för förhållandet i längden utan det bästa vore om man kunde komma mer underfund med sina känslor och använda sin partner för att prata och få stöd hos istället. För det är som partner inte speciellt roligt att stå som mottagare för känslor som egentligen är riktade mot någon annna. Men det som sagt inte alls ovanligt att vi människor "använder" våra nära och kära på det här sättet och kan jämföras med att någon kommer hem från jobbet och har haft en usel dag och är så frustrerad så han/hon sätter igång och bråka med sambon.

Förhoppningsvis kan det jag sagt ge dig några ledtrådar som du kan börja nysta i, för det låter i vilket fall som helst som om du bär på känslor som du inte är riktigt klar över och som visar sig i frustration och irritation. Så oavsett om dessa känslor har sitt ursprung i relationen till din pojkvännen, föräldrarna eller något helt annat så råder jag dig att på egen hand eller tillsammans med en vän, kurator eller annan samtalspartner försöka komma underfund med vad det är som skapar dom här känslorna för först då vet du vad som är rätt att göra.