Jag har det så jobbigt med min kärlek just nu! Har känt en kille i 2 år och har varit kär sedan första gången jag såg honom. Bokstavligt talat, har bara väntat på att något ska hända – och det gjorde det, nu i somras. Vi badade sent på kvällarna och första kvällen låg vi och myste och smekte varandra på en klippa och vi kysstes. Min första kyss. Dagen efter hånglade vi, i en lekstuga! Det var härligt, han smekte mig utanpå kläderna och försökte innanför också och sa åt att jag skulle säga ifrån om han skulle sluta. Han var omtänksam och man märkte att han inte ville göra något förhastat. Han åkte hem dagen därpå och jag saknade honom redan den kvällen vi träffades för sista gången. Han har sagt till sin mamma att det bästa han gjort på sommaren var när han var i stockholm och var med mig. Han är 14 & jag 15. Är så jävla orolig att han hånglade med mig bara för att ha lite kul i stockholm. Han sa att han inte ville pröva ett förhållande på avstånd (det är mellan 25-30 mil från honom till mig). Självklart blev jag sårad, min långa kärlek hade äntligen myst med mig och sen får jag typ värsta dissen. Han är inte elak, men kan ha lite smådålig attityd ibland. Ändå är han en sådan person som ALLA gillar, verkligen ALLA! Frågan är bara, kan han ha känslor eller ville han bara ha sitt lilla roliga? För det där med förhållande på avstånd, chansen finns att han inte ville pröva för att han kanske ville mogna på sig innan han kastade sig in i något, eller?

---

SVAR

Jag har inte svaret på vad det är som gör att han inte vill pröva ett förhållande på distans, men min erfarenhet säger mig att personer i er ålder vanligtvis har svårt att klara av ett förhållande på distans, mycket pga att ni inte är ekonomiskt oberoende och själva kan bestämma hur och när ni träffas. Mycket händer också i er ålder och det är oftast mycket umgänge med kompisar och andra vilket kan göra det ännu svårare att ha ett förhållande på distans, för det blir ju ofrånkomligen så att man gör en massa saker som den andre inte kan vara med på och det gör ofta att man glider ifrån varandra om man inte har väldigt tät kontakt.
Så, det finns svårigheter med ett förhållande på distans när man själv inte styr över sitt liv som man gör som vuxen. Det här behöver inte betyda att man inte kan bli kär i någon som bor långt ifrån. Det kan mycket väl vara så att allt ni hade tillsammans betydde lika mycket för er även om han känner att det inte funkar att hålla liv i det när det är så stort avstånd mellan er. För känslorna tar oftast ingen hänsyn till det här med avstånd, men samtidigt så kan det vara så att kärlek inte räcker i ett förhållande utan det är en massa andra saker som måste fungera också och då kan det här med avstånd vara något som stjälper det hela.

Ja, som jag sade så har jag inte svaret på hur han tänker och känner utan jag kan bara ge dig generella synpunkter och erfarenheter kring den här typen av relationer. Mitt råd till dig är att kontakta honom genom att tex ringa honom och helt enkelt prata om det hela. Ställ dina frågor till honom och hör vad han säger, det är enda sättet att få veta hur en människa tänker, hur jobbigt det än kan vara. Alternativet är att släppa det och låta minnet av det fina man hade leva kvar, men det är ett val som bara du kan göra.