Jag gick i samma klass som en otroligt underbar tjej under hela grundskolan, och jag var hela tiden intresserad av henne, men det visade jag aldrig särskilt tydligt, men jag tror att hon visste vad jag kände. Hon försökte visa sitt intresse så gott hon kunde, och det tyckte jag var kul, men jag utvecklade aldrig det hela någonting överhuvudtaget. Jag tror att hon var intresserad från tvåan på lågstadiet upp till åttan eller något sånt. Nu har hon börjat som frisör i vår hemby, och jag var dit för ett tag sen och försökte ge vissa diskreta hintar om att jag nu var intresserad på allvar. Hon verkade väldigt glad och trevlig mot mig, och visade fortfarande spår av intresse (huvudet på sned, personliga frågor, "djup" blick osv). Det hela verkade så lovande att jag vågade ringa henne och fråga om en träff, och hon svarade att det skulle vara jättetrevligt, om hon inte redan hade en annan kille på gång, som "nästan" var hennes pojkvän. Finns det någon risk att hon har tröttnat för alltid? Hon känns oerhört betydelsefull för mig, och det är lite läskigt att föreställa sig att hon kanske har tröttnat på allvar nu. Jag är gråtfärdig hela dagarna nu för tiden, eftersom det känns så otroligt ruttet – en supersnygg och charmig tjej som är intresserad i flera år utan att man gör någonting, och sen har hon kanske tappat intresset när man äntligen tar mod till sig! Jag vill verkligen få henne intresserad på nytt, hon känns så unik och speciell på något sätt. Hjälp!

---

SVAR

Du är inte ensam om att gräma dig över missade tillfällen till kärlek på grund av rädsla och blygsel. Alltför många upplever det du beskriver och livet går ju tyvärr inte i repris varför det kan vara jobbigt att inse att man har blåst det.
Men nu behöver det ju inte alltid vara så att man blåser något, och även om det skulle vara så, finns det oftast ändå något positivt att hämta ur det. För tuffa erfarenheter är samtidigt något som gör att vi får energi och mod att förändra vårt beteende så på det viset kan man säga att alla erfarenhet utvecklar oss som människor även om vi kunde önska att det inte behövde kännas så jobbigt.

Sedan är det ju som jag sade också så att det inte alltid behöver vara så att man blåst något. För faktum är ju att du i ditt fall inte har en aning om ifall ni hade blivit tillsammans om du varit mer framåt tidigare, och inte heller vet du hur det hade gått för er relation om ni nu hade varit tillsammans. Kanske är det så att tiden inte var mogen för er utan er tid tillsammans kanske ligger framför er istället för bakom.
Kontentan av det hela är att man aldrig vet hur saker och ting hade blivit ifall man gjort annorlunda och i det läget kan man välja att se det hur man vill och då kan vara bättre att se det positivt.

Så, huruvida det är för sent för er eller ifall ni får en ny chans tillsammans beror på er båda och vilka val ni gör NU, och inte vad ni gjorde tidigare. Och ifall hennes känslor finns kvar eller om det just nu finns en annan som upptar hennes känslovärld går inte att säga. Men man brukar ju säga att gammal kärlek rostar aldrig så med tanke på det borde det finnas hopp för att ni kommer att testa att utveckla er relation även om det kanske inte sker på störten.