Hej!
Det verkar som att du har haft en bild av den perfekta familjen som nu förstörts när din pappas problem blivit uppenbara. Jag förstår att det känns jobbigt och att du skulle kunna göra allt för att få allt att bli bra igen.
Det är inte konstigt att du känner så men jag ser att du tar på dig större ansvar än det som är befogat. Jag tror att dina föräldrar är medvetna om problemet och att de har varit det längre än du.
Du upplevde det som att pappas alkoholproblem uppenbarade sig plötsligt när ni var ensamma hemma. Så var det inte, utan det var din insikt som kom plötsligt pga att dina syskon och mamma inte var hemma för att skona dig. Det är som att din barndom plötsligt tog slut...
Du behöver inte ta ansvar för att din pappa får hjälp. Det ansvaret har han bara själv och han kan också få hjälp av din mamma som är vuxen till skillnad från dig. Det är plågsamt när man upptäcker att ens föräldrar inte håller måttet i något avseende, men det är också ett led i att själv bli vuxen.
Det vore naturligtvis bra om pappa slutade dricka och för att få hjälp med det kan han exempelvis vända sig till de rådgivningsbyråer för alkoholfrågor som finns i varje kommun, men det är också viktigt att du håller fast inom dig vid allt positivt som han inneburit för dig innan du blev så besviken och orolig.