Hej! Jag mår jättedåligt. & jag har gjort det länge. Sen jag var 12-13 ungefär. Jag tror allt i grund & botten beoro på att jag alrdrig kan vara mig själv, jag känner mig aldrig bekväm & några situationer & det är jättesvårt. Jag är oftast glad & skämstsam men ibland kna jag stänga in mig mkt i mig själv och folk uppfattar mig nog som konstig. I åttan ficj jag anorexia, men jag vet itne om man kan kalla det för det för det varade bara från mars till augusti ungefär. jag gick ner 8 kg, men jag minns den sommaren som lycklig, jag uppskatad allt mer då. Men sen orkade jag inte mer, jag såg mig på bilder och kom på att jag var för smal, så börjad ejag äta igen och jag åt&åt och kropppen ville ha tillbax allt jag förbjudit den. Jag gick upp ca 15 kg genom hetsätning. Idag hetsäter jag inte så mkt, fast jag brukar äta även fast jag inte är hungrig. & det går inte en dag utan att jag tänker på anorexian & mat. Jag tänker på hur bra jag egentligen hade det innan anorexian, då jag inte tänkte på mat utan bara åt när jag var hungring and thats it. Men det som mest stör mig är att DETTA ÄR INTE JAG. Jag skulel förmodligen inte sett ut såhär om jag inte fått anorexia, jag har ju förstört min växande kropp & min ämnesomsättning. Jag kan börja gråta av tanken & det känns som att vad jag än gör så är det ändå fel men jag kan ju inte gå tillbaka i tiden? Alla tjatar ju om att mna ska acceptera sig själv osv, men jag kan itne acceptera mig sjävl för jag har redan förstört mig själv, jag är fet & ful och osäker och jag hatar mig själv. Det känns som att att viktinedgången förstörde allt, tom min sexualitet på nått sätt, jag känner mig inte sexig längre,och jag vill inte att någon skall få se mig naken för det där feta kroppen är ändå inte jag! & jag vågar inte bnata igen för tänk om jag falelr in på fel spår igen och blir besatt av min vikt? Jag minns hur knäpp jag var sommaren mellan 8an och 9an. jag kontrollerade inte bara vad jag åt och räknade kcal utan även vad andra åt. och tom nu 1,5 år senare så har jag ingen kontroll över mig själv. jag använde maten för at tsimulera mina känslor och jga hatar det, det tar fokus från miina studier och förstör mitt socialliv. hu rksll jag äslka mig själv? hur skall jag få bättre självforttroende? jag orkar inte gå runt och låtsata hela tiden. jag vill vara glad på riktigt. jag vill så gärna prata med nån men jag vågar inte, vart ska jag vända mig? snäll svara!

---

SVAR

Jag tycker Du ska söka samtalshjälp. Eftersom jag inte vet om Du bor i en storstad eller på landet är det svårt att säga var Du ska kunna få den hjälpen. Kanske hade Du någon hjälp när Du gick ner så mycket i vikt? I vilket fall tycker jag Du ska söka Dig till BUP-Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen där Du bor.