hej jag ha blivit mobbad i 12år ca. från 1:a klass- 2 ring… nu går jag i 3:dje ring, och inte bara hela min klass (nästan) e emot mejj, min kära lärare med… asså hur ska man göra då… hon sänkte mitt betyg me,pg hon sa de berode på min atityd, för ja sa hu de va, att hon ska sluta hålla på och luska sejj in i mitt liv… och nu ha ja praktik i en stad på västkusten (ist för skolan, ha dyseliksil) , och bor fö de mesta med killen i inlandet.. men ja blir inte av med min lärare, hon e min handledare med, hon förstörde min förra praktik här i inlandet, genom prata med min handleadare på dagiset, att jag va barnslig och att jag inte skötte mina uppgifter.. jag ha varit mkt upprörd… och dem verka på nåt sätt ha fåt med skolstyrelsen på sin sida.. denn lärarinan ha pågåt mkt med mobbing gentemot eleverna… och de börja bli tröttsamt.. eftersom hon ger eleverna som mobbad bara mer smak… men eleverna ha tröttnat mer eftersom ja ha mobbat tebax… men denna lärarinan ja ha, hon ger sejj inte.. hon bryr sejj inte helle om oss elever… nu när ja ha praktik, får ja helle inte veta viktiga saker, som när vi har lov, elle när våran studentsaker kommer, dem ha avbokat mina bilder, som man ta i skolan.. ja ha gråtit mkt, och får mkt lust och slå min lärarina.. men de e inte rätt helle… snälla hjälp..

---

SVAR

Du beskriver en situation där du känner dig utsatt och motarbetad och att ingen förstår din sida av saken. Uppenbarligen har du känt så väldigt länge utan att du tillsammans med skolan och dina föräldrar har kommit tillrätta med det.

Det finns många frågetecken i ditt brev som gör det svårt att ge dig mer konkreta råd, och en sådan fråga handlar om varför du bor hos din pojkvän i ett annat landskap och varför du inte bor hos dina föräldrar. Du säger inget om ifall du haft stöd av dina föräldrar för att reda ut dom här svårigheterna i skolan som verkar ha pågått sedan du var liten, vilket får mig att undra över hur din situation i sin helhet ser ut.

Andra saker som får mig att undra är hur skolan har agerat i det här. Har skolkuratorn och skolspsykologen varit inblandade och har skolan på olika sätt försökt genom samtal och andra åtgärder att komma tillrätta med att du känner dig utsatt av både lärare och andra elever.

Första tanken när den här typen av problem uppstår är ju nämligen att både skolans personal och dina föräldrar måste ta tag i problemen och hitta en lösning oavsett vad det hela beror på så att du kan komma till ro i skolan och känna dig trygg.

Eftersom du inte säger något om hur skolan eller dina föräldrar har agerat för att hjälpa dig att komma tillrätta med din situation och dina problem så utgår jag ifrån att man inte har gjort något speciellt under dessa år som du känt så här. Därför är mitt råd att du söker upp kuratorn eller psykologen på din skola och pratar med henne/honom om hur du känner dig. Kanske är det så att du och din lärare som du känner dig trakasserad av behöver sätta er ner och prata om hur ni ska bemöta varandra för att ni skall kunna ha en okay relation. Och där kan en kurator vara en bra hjälp i ett sådant samtal då han/hon kan se saken från alla håll och hjälpa er att prata med varandra. Det behöver inte betyda att du och din lärare kommer att bli värsta vännerna på den korta tid du verkar ha kvar i skolan, men det kan säkert kännas skönt för dig om du kan få avsluta din skolgång med en mer positiv erfarenhet än vad du fått hittintills och då kan en kurator vara ett bra stöd.
Samma sak gäller för ditt umgänge med andra elever. Även där kan en kurator hjälpa dig och dem att hitta fram till en nivå där ni respekterar varandra och har bättre förståelse för varandra. För när man förstår varandra så brukar man sluta att reta sig på saker även om det inte behöver betyda att man älskar varandra för det. Men respekt har alla rätt att kräva varför du även kan ta hjälp av kuratorn i det här fallet.
Börja där så får du se vart det leder, för det viktigaste just nu verkar vara att du får någon att prata med som du känner kan vara på din sida och hjälpa dig och de andra som berörs att hitta vägar till en ömsesidig respekt.