Okänd
Annat
hejsan jag är en kille på 17,5 år och har en del funderingar om mej själv tex är jag värdelös eller inte. den mesta tiden som jag gått i skolan har jag blivit retad eller mobbad.det började redan i trean när de andra fick reda på att jag tyckte om lantbruk.det har man blivit mycket retad för jag kom inte in i puberteten förrän sent efter jag slutade 9 an.det blev jag retad för till slut orkade jag inte med det så följden blev att jag skolkade från idrotten och har inte gått på en idrottslektion på ca 2 år. men nu har jag nästan sluppit mobbningen men jag känner mej ändå utanför!!! alla killarna ja även tjejerna festar varje helg men inte jag.jag har aldrig druckit/rökt eller snusat eller nåt sånt.de flesta killarna i klassen har flcikvän men inte jag.jag har knappt rört en tjej.i sjuan var det nära att jag blev tillsammans med en ab skolans snyggaste tjej men jag tackade nej eftersom jag skulle blivit retad för det. ska det behöva vara så här svårt att skaffa sig en flickvän. jag ser det mer som ett problem med att vara snus/rök och spritfri än att vara inte vara det.jag gillar inte att vara på disco (har aldrig varit det) jag skulle vilja ha en tjej som inte röker/snusar eller dricker. anledningen till att jag blivit mobbad är kanske också för att jag är blyg och för att jag har inte fått köpa modekläder (mina föräldrar tycker det är onödigt "de växer du snart ifrån vad ska du då ha dem till"säger de.mina föräldrar är 55 och 60 år och jag är rädd för att dem inte vet hur det är att vara ung nu.jag tvingades att gå med ett par fula skor som inte alls är min stil och hur mycket skit har man inte få för det av sina sk klasskompisar.kläder sprit och intressen gör mycket för att man ska få kompisar både tjejer och kompisar har försökt förklara för dem att man måste har modekläder och dyligt för att bli poulär,men svaret blir man köper väl det man själv vill ha.men saken är den att det får jag inte ännu fast jag är 17,5 år. jag har nu börjat nyttja porr för att se snygga tjejer men igentligen skulle jag inte vilja det men när man inte ka få en riktig "levande " tjej.vad gör man???? det som jag skulle vilja här i livet är att ta över vår gård och skaffa en flcikvän som jag skulle kunna leva tillsammans på gården med men det finns väl ingen som vill det heller.bonde det är ju också ett nervärderat yrke. en sista fråga tycker ni att jag är värdelös av att denna texten att döma????? skulle vara bra om någon vill läsa min berättelse och skriva ett svar till mej tack på förhand!!!!!!!!!!!!!! jag hoppas verkligen på svar anners vet jag inte hur jag ska göra.
SVAR
Du sätter fingret på något som många känner idag, nämligen att det är svårt att gå utanför dom vanliga ramarna om att man ska ha modekläder, gilla att festa och vara intresserad av kläder, mode, trender, musik, idrott. Så fort man avviker från det mönstret så kan man om man har otur betraktas som töntig, mesig osv och får utstå kommentarer och trakasserier från andra som blåser upp sig själva genom att nedvärdera andra. I sammanhanget spelar det sällan roll ifall man står för något både bättre och hälsosammare som du gör när du inte gillar varken sprit eller snus, man kan råka illa ut ändå.
Jag är den förste att beklaga att det ser ut så här för många unga lider oerhört mycket av det här och drar på sig ett dåligt självförtroende helt i onödan. Så mitt självklara svar till dig blir att du definitivt inte är värdelös utan du har bara haft oturen att hamna ihop med jämnåriga som tror att vägen till ett lyckligt liv ligger i att visa att man är störst, bäst och vackrast, samtidigt som du verkar ha saknat vuxna (både föräldrar och lärare) som tagit det här på allvar utan istället lämnat dig i sticket att hantera detta själv.
Att få dåligt självförtroende i en sådan här situation och tro att man är värdelös, är väldigt vanligt. För även om man själv är stark som person så klarar man sällan att själv stå upp mot den här typen av bemötande, utan man vänder det istället mot sig själv och börjar tro att dom som trakasserar en har rätt och att det verkligen är något fel på en. Men jag vet av erfarenhet att det som kan verka som det enda rätta när man är tonåring, dvs att följa strömmen, kan visa sig vara en riktig nitlott när man är vuxen. För de vuxna som lever de enligt min erfarenhet de mest meningsfulla och lyckliga liven, är de som har ett starkt intresse som du känner inför lantbruket och som vågar följa den känslan oavsett vad andra tycker och säger. Och jag vet att det finns många tjejer/kvinnor som inte vill något hellre än att leva som lantbrukare även om dom själva kanske inte är uppvuxna på någon gård och har något lantbruk att ta över. Så jag är övertygad om att du i det sammanhanget har lika stora möjligheter som vem som helst att finna en livskamrat som du kan dela ditt framtida liv med.
Så tro på dig själv även om det kan verka för dig som om ingen annan gör det, och även om dina föräldrar idag verkar ganska oförstående kring hur din situation ser ut så ge inte upp, utan försöka prata med dom och förklara lite mer så kanske dom kan stötta dig lite mer. Du kan självklart också vända dig till skolkuratorn för att få stöd, för det är skolans uppgift att se till att alla former av trakasserier stoppas och att alla känner sig trygga och tillfreds i skolan. Samtidigt så kan det kanske vara skönt för dig att få någon utomstående att prata med som kan hjälpa dig att hantera det du blivit utsatt för och som får dig att våga tro på dig själv igen.
Visningar : 444
