hej jag har ett problem hemma. det är nämligen så att jag tycker att min plast syster tar min mamma. hon är 27 år och försöker ta min mamma ifrån mig. hon brukar fjeska och kalla henne mamsen. hon vill vara min mammas och pappas lilla flicka. hon förstår inte att hon gör mig ledsen när hon håller på. jag blir arg,ledsen,bortglömd och helt enkelt inte älskar längre.min mamma brukar aldrig säga puss till mig längre som hon gjorde förut hon brukar aldrig säga t.ex. gumman lr älskling som hon gjorde förut. men det gör hon till min plast syter. jag får inte heller kalla henne för min plast syster för då blir hon ledsen och min mamma och pappa blir arga på mig. jag är yngst av alla deras barn. jag har också en sjukdom som heter pcd och det är i lungorna. när jag tar min medecin som jag andas in ser jag hur hon kollar på mig. hon brukar aldrig kolla på mig så hon mer glor och ser ledsen ut som om jag vore ett missfoster jag brukar gå in på toaletten och gråta.

---

SVAR

Oavsett om man är helsyskon eller inte så uppstår det många gånger konkurrens mellan syskon. Du känner dig för tillfället undanskuffad och som om du inte räcker till för att få din mammas kärlek, och visst kan det vara så ibland att föräldrar inte alltid tänker på att ge alla lika mycket tid och uppmärksamhet utan det blir den som syns och hörs mest som får mest av den varan. Men det behöver långt ifrån betyda att föräldrarna, mamman i det här fallet, inte känner samma kärlek för den som för tillfället inte får så mycket uppmärksamhet. Du är yngst som du säger och din plastsyster är 27 år och en vuxen kvinna, vilket borde betyda att du och din plastsyster har helt olika relationer till din mamma eftersom hon är vuxen och du är i tidiga tonåren. Så, det kan vara oerhört svårt att jämföra relationer då dom ofta är så olika från en person till en annan, varför man bör låta bli.
Så, oavsett ifall din plastsyster fortfarande har ett stort behov av att ha en relation med någon hon ser som mamma, så behöver det inte betyda att hon tar din mamma ifrån dig, för en människa kan ha många relationer till partner, barn, vänner, släktingar osv, utan att dom behöver konkurrera med varandra. Vi människor har nämligen förmågan att känna kärlek och omtanke om flera på en gång, varför man inte behöver se det som att en alltid får mindre om någon annan får.
Mitt råd är därför att du försöker sluta tänka i dom banorna och istället koncentrerar dig på att försöka klura ut vad du saknar från din mamma, oavsett vad din plastsyster får eller inte. Uppenbarligen så känner du att ni inte längre har en sådan nära kontakt som du skulle vilja och det kan lika gärna bero på att du nu börjar bli tonåring och din mamma kanske inte tror att du vill bli kallad lilla gumman längre. Många föräldrar försöker nämligen enligt min erfarenhet behandla sina tonåringar som lite mer vuxna då dom tror att dom vill bli behandlade så. Många gånger kan man glömma som vuxen att även tonåringar behöver få känna sig små ibland även om dom är på väg att bli vuxna och behöver mer utrymme för att bli självständiga.
Så kanske är förklaringen så enkel och har inte ett dugg med din plastsyster att göra.
Mitt råd är att du funderar över detta och att du pratar med din mamma på tu man hand. Berätta för henne att du saknar att hon kallar dig gulliga namn och att du inte känner att hon bryr sig så mycket som du tycker att hon brukar. Om du börjar där så kommer sannolikt du och din mamma att reda ut det hela och du kan få all den uppmärksamhet och kärlek som du behöver även om din plastsyster och din mamma har en jättebra relation dom också.