Hej, det är så att jag tror att jag kan ha någon form av personlighetsstörning, är det möjligt? Jag har inga svårigheter med att få kontakt med människor eller ha relationer, det är bara så att jag blir lätt beroende av folk. JAg vill att de ska älska mig och vara beroende av mig och jag gör nästan vadsomhelst för det att ska bli så. Många uppfattar mig som "klängig" men jag är inte så med flit, det blir så trots att jag försöker vara kall. Samtidigt så är jag ovanligt kall mot min pojkvän, jag vill inte att han tar i mig och jag har svårt att visa känslor gentemot honom. Jag är så med vissa andra i min närmsta omgivning också och det är ju konstigt då det går helt emot hur jag är med andra. Jag oroar mig jämt för vad jag säger och hur jag är och jag får hela tiden för mig att folk skrattar åt mig eller att någon kommer svika mig utan någon riktig grund. Jag är ung, jag fyller 16 i sommar, kan det ha med mina hormoner att göra? Jag har gått hos BUP förrut då jag blev ditskickad efter ett självmordsförsök men jag slutade gå för min psykolog tyckte att jag var frisk och inte behövde hjälp, är det bara jag som oroar mig i onödan?

---

SVAR

Många människor har svårigheter när det gäller hur man är med andra. Alla vill vi bli älskade och bekräftade av vår omgivning och när man känner en orsäkerhet ifall det är så, kan vi bete oss på sätt som vi kanske inte känner stämmer med hur vi egentligen är, utan att vi för den skulle är personlighetsstörda.
Det är helt enkelt svårt det här med att forma sin egen identitet och få det att funka ihop med andra så man känner trygghet i relationen till andra.

Så, även om din ålder sannolikt spelar roll så är det här något som även vuxna brottas med. Men det kan självklart vara svårare när man är i tonåren för då har man inte hunnit att forma sin egen identitet riktigt än, och man har heller inte så mycket erfarenhet varför det kan kännas ännu mer förvirrande och flackigt.

Samtidigt ska man inte avfärda den här typen av känslor även om man är tonåring. Så om du själv känner att du inte mår bra av det kan du söka hjälp hos kuratorn i skolan eller på närmaste Ungdomsmottagning. Att få prata med någon annan om den här typen av känslor och få hjälp att sortera bland alla känslor kan kännas skönt varför man inte ska gå och må dåligt i onödan utan ta den hjälp som finns att få. Det behöver man inte vara personlighetsstörd för att behöva.