Hejsan! Jag har ett problem. Jag funderar mycket på vem jag är och så. Så ja undrar, hur vet man vem man är egentligen? Man har ju en viss idealbild över hur man vill va mot andra människor och så. Ska man då försöka att vara den personen man vill vara eller ska man bara vara liksom. Isåfall kommer jag aldrig att vara nöjd med mig själv. Man orkar ju inte hela tiden försöka att vara perfekt och så. Hur ska man hitta en balans?

---

SVAR

Det finns som du säkert förstår inget enkelt svar på hur man vet vem man är. Olika människor skulle sannolikt ge dig olika svar. Men enligt min erfarenhet så bör man inte se det här med personlighet som något statiskt.
Man skulle kunna säga att våra genetiska förutsättningar i kombination med dom erfarenheter vi gör under vårt liv från det vi föds, formar vår personlighet. Men eftersom vi hela tiden under vår levnadstid gör nya erfarenheter så innebär det att vår personlighet inte är statisk, utan den utvecklas hela tiden. Många har uppfattningen att "man är den man är" och att det inte är så mycket att göra åt, men enligt min erfarenhet så är det här många gånger ett sätt att slippa ta både ansvar för sitt eget liv, och slippa förändringar, för det här med att utvecklas är många gånger jobbigt.

Enligt min erfarehet så innebär tonåren och de tidiga vuxenåren att man börjar bli mer medveten om sig själv och hur man själv känner, tycker och tänker. Många gånger uppfattar man under den här perioden att ens egna känslor och uppfattningar krockar med ens omgivnings uppfattningar om hur saker och ting, inklusive en själv, bör vara. Så det kan för många vara en tämligen kaotisk tid då det kan vara svårt att hitta sin linje. För många gånger handlar det inte om att vi inte vet vad vi vill och vilka vi är, utan istället handlar det om att vi av olika anledningar inte vågar visa det, eller stå för det, pga de eventuella konflikter med omgivningen som det kan leda till, eller det utanförskap man kan känna ifall omgivningen inte skulle acceptera det. Väl hemma på vår kammare så vet vi oftast vad det var som gjorde oss upprörda, ledsna, glada eller hur vi skulle velat ha sagt, gjort , tyckt osv. Problemet är att få ihop det även utanför sitt eget huvud, det är det som är svårt och det är det som kräver mod, styrka och självförtroende.

Så, svaret på vem man är får man oftast om man lyssnar inåt till sig själv och sina egna tankar. Dock ska man alltså vara medveten om att i takt med att man lever sitt liv så förändras man även om det enligt min erfarenhet oftast finns en kärna i ens personlighet som utgör en grundplattform och som är relativt konstant. Sedan ska man alltså också vara medveten om att även om man själv har en klar känsla för vem man är och hur man vill leva sitt liv, så kommer andra människor alltid att ha uppfattningar, önskemål osv om vem man ska vara och hur man ska leva. Det kan man aldrig förhindra, varför det krävs en hel del av en för att man ska våga och orka vara sann mot sig själv. Och det kan ta ett helt liv innan man kommer dit varför livet och ens personliga utveckling mer bör ses som en resa och inte som något man gör en gång i livet och sedan är det klart. Det är i alla fall min erfarenhet.