Okänd
Annat
Hej, jag är en 15:årig pojke som har svårt att stå ut med sig själv för tillfället. Tilläggas bör att jag är bosatt i Finland, tillsammans med hela min familj och släkt, jag är en svensk-språkig finsk helt enkelt och vänder mig därför hit. Det är så att jag i morgon kommer att bli konfirmerad och under skriftskole-lägret träffade på en hel del nya kamrater. Den här flickan visade diskret att hon tyckte om mig, och jag tycker själv om henne jätte mycket nu när jag har lärt känna henne. Vi trivs båda två oerhört bra ihop och har jätte kul tillsammans! Hon bor i Kanada, jag bor som det står ovan i Finland. Imorgon är det konfirmation, på Måndag tvingas jag vara borta hela dagen, på Tisdag kommer hon att åka hem till Kanada. Vi har inte bestämt oss för att sällskapa än, utan vi skulle självklart vilja hålla ihop ett längre tag och lära känna varandra lite bättre först. Det finns en möjlighet att träffas i 2-4 timmar på Tisdag före hon åker hem och KANSKE en kortare tid efter konfirmations-festarna är över, nu till frågan, är det värt det? Jag VET att jag är kär i henne, och jag vet att dom här timmarna skulle vara dom bästa timmarna i hela mitt liv, fast får jag ångra det? Jag menar, jag är 15 år och har ingen som helst stabil inkomst eller ekonomi och enda möjligheten att kunna träffa någon som bor så långt borta vore sponsring av föräldrarna, kommer dom att stödja mig? Ifall jag inte kommer att kunna träffa henne på andra sätt än via telefon efter Tisdag så kan det ju inte gå, det skulle ju inte fungera, du förstår säkert hur jag menar. Snälla, hjälp mig att se något ljus i den här situationen, jag tänker på henne hela tiden och kan inte komma fram till något vettigt. Hjälp mig att ta det rätta beslutet! Tack för att ni försöker.
SVAR
Det finns tyvärr inget rätt eller fel beslut i det här. Alla människor hamnar i det här läget någon gång i livet där han/hon tvingas avgöra ifall han/hon ska göra det som känns rätt för stunden utan att tänka på konsekvenserna, eller om han/hon ska avstå för att det inte är vettigt i längden. Det är den klassiska frågeställningen om vi ska följa känslan eller logiken.
Tyvärr som jag sade i början så finns det inget rätt eller fel i detta, utan var och en måste avgöra i varje situation. Det finns alltid argument för att man ska följa känslan, och i ditt fall skulle det kunna vara det du själv nämner att det här kan bli dom två bästa timmarna i ditt liv, och även om det aldrig blir något mer så har du minnet av dom kvar i alla fall och det kan vara värt mycket. Likaså finns det argument för att följa logiken för hur jobbigt blir det inte för dig ifall det här blir dom två bästa timmarna i ditt liv och ni båda vill ha en fortsättning fast det inte går varken ekonomiskt eller praktiskt?
Tja, du kan säkert hålla på och resonera med dig själv hur länge som helst och jag kan också ge dig hur många infallsvinklar som helst som du kan fundera över i dagar. Men sanningen är att du aldrig kommer att få veta vilket som var rätt, för vilket du än väljer är det som du får leva med och det andra alternativet kommer du aldrig få veta hur det hade varit, det kan du bara fantisera om. Så något facit finns inte och vi gör dom val vi gör, många gånger slumpmässigt kan det tyckas, och även om det kanske känns frustrerande just nu, så är det kanske en del i varför livet ändå blir spännande. För man vet ju aldrig vad som väntar runt nästa krök och det är märkligt när man tittar i backspegeln och ser att hade jag bara gått den vägen istället för den, så hade jag kanske inte bott här just nu, levt med den här människan, haft de här barnen. Fråga dina föräldrar så får du se. Dom har säkert massor av situationer dom kan berätta för dig om där dom gjorde val utifrån känsla eller logik och där livet kunde ha tagit en helt annan väg än vad det gjorde. Frustrerande kanske, men spännande också, eller hur?
Visningar : 460
