Vissa tycker det känns naturligt att ha en sexuell relation med någon utan att några känslor är inblandade. Men att säga att det är normalt, dvs vanligt när man är 15 år som ni är, och att tro att dom flesta gillar att vara kk med någon, det stämmer inte. Dom flesta vill fortfarande ha känslor med i bilden och skulle inte kunna tänka sig att vara kk med någon, medan det alltså finns dom som tycker det är bra att vara kk, men dessa är inte i majoritet varför man knappast ska se det som normalt.
Varje människa måste själva bestämma vad som känns okay eller inte, därför är mitt råd att du funderar mindre på vad som är normalt och istället försöker följa din egen känsla. I ditt brev så verkar du inte må så bra av den typ av relation ni hade tidigare då du beskriver den i tämligen negativa ordalag, och när du pratar om en eventuell ny kontakt så är du rädd för att känslorna kommer tillbaka. Dom två pusselbitarna borde ge dig ledtrådar till hur du ska göra framöver, för frågan är vad du får ut av det genom att vara kk när du måste gå och passa på dina egna känslor hela tiden för att inte bli sårad. Är du så sexuellt intresserad att det intresset känns viktigare?
Fundera över detta och istället för att fundera över ifall du ska ljuga inför kompisarna så prata med dom om den nya situationen istället. Då kanske du får ett annat perspektiv på det här med normalt eller inte samtidigt som du inte riskerar dina vänner genom att ljuga.