Hej, Jag är en 18årig tjej…som undrar en sak… Det är såhär, i 12år har jag varit mobbad, från lågstadiet-gymnasiet som jag nu går i, sissta året.. Min Lärarina rent ut sagt mobbar míg och mina kompisa, som inte e i det populära gänget… men grejen e att jag ha inga bevis gentemot henne… Dem ha sat mig på en praktik plats på dagis, vilket jag tyckte va bra i början, men nu så börjar de känslo mäsligt igen… Förra praktiken jag fick ha hos min kille i smålland, var super bra, tills min lärarina åkte bilen i ca 1.5timme, bara för att se vilket ställe jag var på, enligt henne….hon sa till min handledare på det dagiset att jag var barnslig, pg jag lekte med barnen, hon tryckte ner mejj, så att ja fick ett helvete sissta tiden jag var där…det är tvärs över lägenheten min kille bor i jag ha inte besäkt de dagiset på ca 1år… pg skuldkänslor och annat… Jag gar läs, skriv och koncentrationssvårigheter och har haft det väldigt tufft i skolan i flera år plus mobbingen från både elever och lärare, så har jag käpat mejj igenom alla åren, nästan… jag fick kämpa mejj genom år med mobbing, och föndering och även så blev jag och mina syskon misshandlade hemma, väldigt svårt.. och min mormor dog upp i allt med…mina betyg blev sämre, min koncentration bara svek mejj men ja kämpade.. och verkligen pluggade… nu när en kompis i min klass mamma dog. tappade jag allt, jag började tänka på livet och dess menning, började få massa tankar, som ja eg inte borde få, och min kompis hon gick till en psykolog, men försöker fortf ta livet av sejj :-( och jag känner hela tiden nåt med att man kan få canse när som helst osv… jag e allmänt trött och vill bara sätta igång och jobba, ist för gå i skolan.. visst det är 4månade kvar, tills jag går ut, men får inte ens ta studenten, så ja anser dessa åren va helt bortkastade, och ja mådde bara dåligt… ja e rädd att sluta ja inte skolan nu, så komme ja kankse få fö mejj ta mitt liv, ha haft dem tankarna innan… jag e ändå rädd för döden… och jag ha fortf inte kommit över min döda mormor… jag ursäkta att detta blev långt.. och hoppas du kan svara på detta.. mvh en ensam tjej med mkt problem :-(

---

SVAR

Du beskriver en rad problem inom olika områden, med din familj, med dödsfall du upplevt, i skolan och på arbets-/praktikplatser. När man som du har upplevt svåra saker på många fronter, så kan det vara svårt att finna någon balans i livet, utan man drar med sig sina känslor och problem in i alla nya situationer. Hamnar man då i nya situationer där människorna man stöter på inte är förstående så uppstår lätt nya problem som läggs till de förra. Allt det här gör att det kan vara svårt att avgöra vad som är vad och hur man ska hantera det, utan känslorna blandar ihop sig till ett kaos som kan vara svårt att reda ut på egen hand.

Utifrån din beskrivning så låter det som om du har hamnat i ett sådant kaos, där du dels blir fortsatt illa behandlad, och där du dels dras med de känslomässiga ärren av att ha blivit misshandlad och mobbad, vilket kan göra att det är svårt att lita på någon överhuvudtaget.
Jag kan inte ge dig råd för vart och ett av dina problem, då man behöver prata mer med dig för att kunna reda ut vad som är vad och få en uppfattning om hur man kan gå vidare. Därför råder jag dig att söka den hjälpen på hemmaplan istället. Vänd dig till närmaste Ungdomsmottagning, psykolog på vårdcentralen eller öppenvårdspsykiatrin. Där kan du få hjälp att bena ut din situation och stöd i hur du kan hantera alla dessa saker du varit med om, och är med om idag. När man får den hjälpen av en annan människa som är duktig på sådant här, så blir problemen mer greppbara och hanterbara, istället för att bara kännas övermäktiga vilket verkar vara situationen just nu.