Hej. Jag har det ganska jobbigt i mitt liv, går på medicin mot min panikångest & går i terapi. Jag känner att allt håller på & bli bra, men mina föräldrar håller mig undan ganska mycket. & det gör att i min terapi känner jag mig pressad. Jag blir snart 15, & om jag sparar & mina föräldrar hjälper till, skulle det vara möjligt att få bo i en lägenhet själv? T.ex om det är i samma lägenhetshus som föräldrarna? För jag vill verkligen iväg så fort som möjligt, & det är ingen vanlig sådan där "pubertets-sak", utan jag känner verkligen att det skulle funka för mig. Tacksam för svar..

---

SVAR

Hej!
Jag undrar vad du menar när du säger att dina föräldrar "håller dig undan".Jag kan bara gissa på att du menar att de inte vill att du skall umgås med folk.
Min erfarenhet är att det gynnar behandlingen att umgås med folk och träna sina nya kunskaper som man fått i terapi. Jag tycker att du ska ta upp detta med din terapeut att du känner dig pressad ,för att du ska kunna komma vidare i din utveckling.
Vad gäller din flytt hemifrån kan jag inte uttala mig om utifall du är mogen för detta eller ej.Kanske vore bra för dig, men av egen efarenhet som mamma och samtalsterapeut låter det för mig, väldigt tidigt att klara sig på egen hand.
Dina föräldrar bestämmer om du ska få bo i egen lägenhet och de är försörjningspliktiga till dess att du är 18 år.
Jag råder dig att ha en vuxen som tillsyn för hjälp med ekonomi och andra praktiska göromål.
Om du absolut inte vil bo kvar hemma bör du ta upp detta med din terapeut, som kan slussa dig vidare för hjälp hos kommunen.
Hoppas du finner din väg!