Hej. Jag är en tjej som snart blir 14 år. Jag står inte ut av att vara hemma, jag blir nere direkt bara jag kommer hem. För jag hör varje dag mamma och pappa bråka. Jag står inte ut längre. Det är svårt att förklara hur det hela egentligen ligger till, jag vet inte vart jag ska börja. Jag kan inte minnas om dom någonsin har varit överens och inte bråkat i mer än 1 vecka, detta har hållit på sen jag var liten. Nu orkar jag inte mera, jag orkar inte att höra samma sak varje dag. Pappa överreagerar minsta lilla fel, man sagt eller gjort. Säger jag emot, eller säger vad jag tycker om situationen om att dom bråkar hela tiden, säger han åt mig att hålla tyst eller hotar mig att ge mig en örfil om jag inte lägger av. Även min bror, som nu har flyttat ut har haft problem med honom. De hade kontakt med socialen ett tag, men det hjälpte tydligen inte eftersom det fortfarande är likadant, även om han nu flyttat hemifrån. Pappa sa hela tiden " Jag lugnar ner mig, när han flyttat ", eftersom han inte ville ha här min bror, som då är hans styv-son. Nu har det gått mer än 3 år, och det är fortfarande likadant. Vi har pratat om det några gånger, det hela slutar med att jag börjar gråta, de börjar skylla på varandra och erkänner aldrig. Sen blir det lugnt i kanske 2-3 dagar, men sen börjar det igen! Han har även slagit mamma en gång, men det blev inget trots polisanmälning. Sen blev han lugn i ett bra tag, eftersom han var medveten om att mamma kunde polisanmäla honom igen. Men sen blev han likadan ännu en gång. Jag har pratat ut med mamma, hon är den enda jag kan prata ut med. Pratar jag med pappa ensam, är jag rädd att han flippar ur totalt och blir aggressiv. Jag vet att han inte kommer att erkänna. Jag har t.o.m sagt åt dom att skilja sig, men mamma verkar vara rädd för honom. Jag har även sagt att jag vill gå till en psykolog, men mamma säger nej eftersom hon vet att dom kommer att säga att det bästa är att dom skiljer sig, och det är hon rädd för. Jag har tänkt att skada mig själv, men hela tiden tänker jag på dom två.. För deras skull, men har dom, eller HAN gjort något för min skull?! För att jag ska må bra? Jag vet inte längre vad jag kan göra, snälla. Hjälp mig.

---

SVAR

Jag tycker Du ska vända dig till skolkuratorn. Det kan inte få vara så att din mamma bestämmer om Du ska gå till psykolog eller ej. Jag tycker att du verkligen behöver ett eget stöd. Jag tror i själva verket att om du söker hjälp för egen del, så kommer din mamma också indirekt få hjälp som hon inte vågat söka. Stå på dig. Du är en viktig person och har rätt att få hjälp i en sådan här situation.