Okänd
Annat
Hej Grigori :) Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. det började ialla fall när jag gick i 5:an, jag blev mobbad och fick alltid vara ensam, sen är såhär att mina föräldrar skilldes också. Jag skilldes även från min bror. jag bor bara med mamma och min bror bor bara med pappa. Det var då min första önskning om att dö kom. Jag började sakta gå upp i vikt. Efter ca ett år dog min älskade farfar, som jag tänker på varje dag. Min mamma träffade också en ny kille, jag kände mig övergiven. Sedan dog min älskade morfar, jag började fråga mig själv varför jag egentligen fanns, alla dem jag älskar lämnar mig. Efter några månader blir min farmor väldigt sjuk och får proppar. Hon vet inte vem någon är längre, hon kan inte prata, hon kan inte göra något. Varför händer allt mig? Sen träffade jag en kille som fick mig känna lycka, jag har haft många killar och ja jag är "erfaren", men han fick känna något som ingen annan fick mig att känna. Varje gång vi träffades kände jag fjärilar i magen, jag såg på att han också hade det. För första gången sa jag, jag älskar Dig till någon utanför min familj, han kysste mig och sa detsamma, jag minns hur glad jag var. jag var lycklig som aldrig förr. Sen efter att vi varit tillsammans i 3 månader gjorde jag slut, jag var rädd för att han skulle lämna mig så jag det var bäst jag lämnade han. idiotiskt. Nu har det gått mer än ett år sen jag lämnade han. Jag älskar han, jag saknar han. För nån månad sen var min pappa nära att dö när han låg och sov, när han berättade det för mig visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag har nästan alltid vara normalviktit, träningsmänniska. Men sen jag gick i 5:an har allt förändrats, jag är överviktig nu. Jag har provat svält många gånger, önskat att jag hade aneroxia. Jag har velat ta mitt liv säkert 20 gånger men jag har inte vågat. Jag tänker varje dag på att jag vill dö, att jag inte kan leva såhär, jag hatar allt! jag har min bästa vän som jag pratar med, även kuratorn på skolan. men man kan inte öppna sig så som nu, nu skriver jag hur det är, mycket lättare. min fråga är, vad ska jag ta mig till? Jag känner mig väldigt ofta deprimerad, finns det något medicin? Snart kommer jag stå framför tåget om jag inte får hjälp, hoppas du inte tar det som ett hot och måste svara men jag orkar inte längre. jag HATAR mig själv, och jag vet inte vad jag ska göra med han killen jag prata om. Jag älskar han. Jag är förvånad att jag klarade av att få g i alla ämnen i skolan, jag tänker bara på dåliga saker, hinner inte med skolan! snälla hjälp mig, jag ber.
SVAR
Hej!
Det är svårt att veta varför du mår så dåligt som du gör, kanske du inte själv vet om det. Men du nämner att personer som har stått dig nära har dött, blivit sjuka och att din pappa var nära att dö. Det kan göra att du fortfarande sörjer och att du är orolig för att mista de relationer som finns i ditt liv. Det kan vara anledningen till att du gjorde slut med din pojkvän.
Jag tycker att du ska fundera på vad som kan göra att du mår bättre. Tänk på situationer eller perioder i ditt liv då du mådde bra och inte var deprimerad. Hur bodde du då och hur var det i skolan? Vad skulle behöva förändras för att du skulle må bättre? Du skriver i början att du skildes från din pappa och din bror. Kanske har du behov av att träffa dem mer? Du skriver också att du fortfarande älskar och saknar din f.d. pojkvän. Kanske kan du ta kontakt med honom igen, om du mår bra och klarar av att träffa honom.
Det låter som att du har svårt att prata med din familj om att du är deprimerad, utan att du vänder dig till din kompis istället. Ibland kan det kännas lättare att prata med en kompis, men dina föräldrar har faktiskt ansvar för att du ska må bra. Du kanske har behov av att prata med fler än bara din vän.
Du efterfrågar om du kan du kan få medicin för din depression. Jag är inte läkare och kan inte svara på det. Att bara ta medicin kommer dock inte att lösa dina problem och kan leda till bieffekter. Du skriver att du har problem med att prata om det här, men att det går lättare att skriva om det. Jag skulle råda dig att ta kontakt med en kurator på skolan eller BUP i det landsting där du bor. Kanske går det lättare att skriva ett brev till han eller henne.
Lycka till!
Visningar : 339
