Min syster har haft deppresioner/anorexi i snart 9 år. Nu är det som värst. Jag pallar inte mera av detta men vill inte berätta för mina föräldrar, för dom e redan så nere. Stället jag bor på e väldigt litet så det finns inte så många att prata med. Jag har pratat med skolpsykologen men henne tycker jag inte om. Mina kompisar e trötta på mej för att jag är så nere så när jag en gång för ca. 1 vecka sen bröt ihop i skolan slutade dom vara med mej. Min syster ska in på ett behandlingshem i Varberg men det går inte tillräckligt snabbt. Hon tränar ca. 16 timmar om dygnet å ätar sim cigarettaska. Jag är rädd o har ingen att prata med. Min rektor föreslog kyrkan men jag vet inte hur jag ska få kontakt med dem. Hjälp.

---

SVAR

Hej!

Du beskriver en situation som är väldigt tuff och jobbig. Din syster är sjuk och dina föräldrar mår dåligt över den situationen. Och den som kommer i kläm är du. Även om det känns jobbigt, så tycker jag att du ska berätta för dina föräldrar hur du känner. Att gå omkring och må dåligt i ensamhet är aldrig bra.
Tråkigt att du inte tycker om skolpsykologen, men finns det någon annan vuxen som du litar på? I skolan eller kanske någon kompis förälder?

Finns det någon ungdomsmottagning där du bor? Du får gärna maila mig här på UM om du vill, eller ring till Bris 0200-230 230.