Hej. (F17). Jag är en glad och positiv tjej som klarar sig igenom det mesta utan men. Ganska så alldaglig, står ut med mig själv och tycker att det mesta är roligt med livet. :) MEN; Jag har diverse olika saker som stör mig för tillfället, även om det egentligen bara är ett av dem som jag skulle känna att jag behöver hjälp med. För tillfället är jag något ur balans pga att en förälder blivit av med jobbet, att en släkting har en obekräftad tumör på levern och att det är mycket på g inom skolan också. Hade jag inte haft dessa saker på hjärnan kanske det skulle kännas en aning enklare att reda ut sitationen. Saken är sådan att jag har skaffat mig ett fan. Problemet är dock att den här killen gillar mig en aning mer än vad som känns helt bekvämt. Han går gärna efter mig i korridorerna, stirrar när han tror att ingen märker och har nu på senare tid dessutom bestämt sig för att sitta bredvid mig (och driva mig till vanvett). Jag vet att han har en del problem hemma, ont om pengar, deprimerad och att han dessutom tar droger när han inte står ut med verkligheten längre. Jag har haft en hel del vänner genom åren som har haft psykiska problem och även en del med drogproblem eller liknande, och är därför fullt medveten om hur han är funtad. Jag måste erkänna att jag är något av en konflikträdd fegis, men jag oroar mig för vad en direkt konfrontation skulle kunna orsaka. Jag har på ett effektivt sätt lyckas undvika honom genom att låta bli att se åt hans håll, låtit bli att prata med honom osv osv.. jag är medveten om att det kan te sig som ett barnsligt beteende, men jag har alltid haft ganska svårt med att bibehålla ögonkontakt, att slappna av med andra etc, och jag skulle inte betrakta mig själv som någon stabil tyngdpunkt för en deprimerad och en aning labil människa. En av de (lyckligtvis få) gånger som han satt sig bredvid mig och jag lät bli att prata med honom pga min rädsla att verka som att jag är intresserad var han borta hela dagen efter och var noga med att inte gå alltför nära.. han uppvisar beteendet av ett sårat djur just nu, vilket bara gör sitationen alltmer surrealistisk. Det kanske inte är någon big thing att en kille gillar en, det är jag medveten om, men ett av mina problem (förutom min oro över hans mentala hälsa och det faktum att jag inte är intresserad) är att det här är en situation som uppstått flera gånger förut och som har resulterat i en stor osäkerhet när det gäller nya relationer. Av ca 7 riktigt goda vänner jag haft de senaste åren så har 5 utvecklat riktigt starka, mer än vänskapliga, känslor. På grund av detta (men en del annat känslomässig bagage också) är jag, precis som jag sagt, väldigt osäker tillsammans med andra och rent utsagt rädd för att visa mer känslor än de vardagliga "skratta åt något roligt" och "gnälla över schemat". Följaktligen är den här situationen lika med personligt helvete för mig. Situationen är alltså som följer: jag är rent utsagt livrädd för en verbal konfrontation, och eventuella följder av den, men samtidigt måste någonting göras, annars kommer ingen av oss kunna slappna av i klassrummet förrän vi gått ut trean och inte behöver se varandra mer… Vad göra?

---

SVAR

Hejsan,

precis som du skriver är det en ohållbar situation. Tyvärr är det nog så att du måste vara den som tar tag i det. Det är obehagligt att bli utsatt för en förföljare, även om det inte har hänt något. Finns det någon vuxen på skolan du skulle kunna prata med, och som sedan kan vara med under ett samtal med den här killen?

Du behöver inte ursäkta din önskan om att slippa kontakt med honom med att du har egna problem osv. Om du inte vill ha kontakt med någon på det sättet så har du rätt att slippa det.

Maila mig gärna om det är något mer du vill prata om.