Okänd
Annat
Hej! Jag är en tjej på 20 år. Jag har det bra i livet. Jag bor tillsammans med min pojkvän sen ca 7 månader tillbaka. Jag har en mycket bra mamma och andra i min släkt/familj som jag kan prata med. Jag är väldigt öppen och väldigt känslig så jag pratar nästan direkt med tex min mamma om jag mår dåligt. Nu till problemet. Jag har varit depprimerad fram och tillbaka i lite mer än 2 år. Jag började med att prata med en psykolog när ångest och depression inte gick över. Har också haft lite problem med panikångest och hypokondri. Till slut gick jag med på att äta medicin (cipramil) men efter ca 8-9 månader tyckte jag och min psykolog att jag skulle kunna klara mig utan all "hjälp" med medicin och samtal. Det gick bra jag gick i skolan igen efter en sjukskrivning pga depression och migrän. Men nu ca 7 månader efter jag slutat med medicin och samtal har jag börjat få ångest, känna mig depprimerad och ledsen (gråter) nästan hela tiden. Ångesten triggas upp nu när gamla negativa tankar kommer tillbaka ex "nu kommer jag sluta med skolan för nu kommer jag må så dåligt som förut". Jag är livrädd att hamna i samma situation igen. Jag vill må bra, och ser ingen anledning till varför jag mår så här. Jag börjar hålla mig hemma mer och mer, håller mig till att umgås med pojkvännen och min mamma, men helst inte kompisar, fester m.m. Bara för några veckor sen var jag på topp, hade framtidsplaner, tankar om vad jag skulle gå för högskoleutbildning sen m.m.. Vad ska jag göra? Jag känner mig stressad för jag kan ju inte må dåligt , "hoppa" av skolan , bli deprimerad och ligga hemma. Jag har ju en hyra att ta hand om. Kan ni hjälpa mig?, ska jag återgå till medicinen? Jag hade önskat att jag sluppit det. SNÄLLA SVARA.
SVAR
Det är tufft när man mår dåligt, och det kan vara svårt att förstå varför om livet runt omkring är bra i övrigt. Men ibland finns det ingen yttre anledning till en depression och till ångest. Jag kan inte svara på om du ska börja äta medicin eller inte, men det är inget nederlag om du skulle behöva det. Ibland behöver man medicin, för både kropp och själ. Det är inte roligt med ångest och gråt jämt, du förtjänar att må bättre än så. Det blir ju lätt en negativ spiral också, precis som du beskriver. Du mår dåligt, oroar dig för att må dåligt och mår ännu sämre.
Det råd jag kan ge är att du kontaktar din läkare eller psykolog igen och ber om hjälp.
Visningar : 212
