Ibland kan vi inte hantera situationer vi hamnar i och då kan man precis som du reagera med stress. Jag förstår inte riktigt hur det gick med killen du skriver om, men du beskriver att du nu inte kan vara ensam och har svårt att koncentrera dig. Det kan vara symptom på depression. Du funderar själv på om du kanske inte mår så bra inombords, och du vill inte prata med dina föräldrar.
Eftersom du vill ha lite vägledning så tycker jag att du ska börja med att prata med kuratorn om hur du mår. Kanske kommer ni fram till att du även behöver prata med någon annan, då kan ungdomsmottagningen vara en bra idé.
Det är aldrig rolig att må dåligt och inte kunna fungera som man brukar, men försök att acceptera det. Du är inte en sämre människa för att du mår dåligt just nu.