Hej! Jag har problem med relationen & sexlivet med min partner. Vi har varit tillsammans i 6 år nu. Och det känns som han har tröttnat på mig. Han visar inget intresse för att prata med mig, visar ingen kärlek eller omsorg över huvudtaget. Vi har diskuterat detta, och då sa han att han upplever det jobbigt att ha haft en så lång relation när man bara är 23 år. Och att jag inte ger honom nya influenser i livet. Han nämnde även att han upplever våran relation "för seriös" och att det känns som vi nästan är gifta. Saken är den att jag låter honom umgås själv med sina vänner om han vill. Dock har jag mått mycket psykiskt dåligt det senaste året och går till en psykolog regelbundet, har medicinerat antideppressiva under hela våran relation och har nydligen blivit sjukskriven. Så jag förstår om jag kan vara påfrestande att leva med. Vi har sex allt mer sällan, och det blir mest rutinmässigt och trist. Båda två börjar därför tappa intresset helt. Jag kan inte längre tillfredsställa honom eller hetsa upp honom, och får honom att tappa lusten att göra det skönt för mig. Det här tar väldigt mycket på mitt självförtroende och jag vill knappt visa mig naken för honom längre.. Vi bor i en liten etta tillsammans med en god vän till oss, och jag tror att trångboddheten kan vara en orsak till allt det här. Vi har även mycket svårt med ekonomin. Han verkar må mycket dåligt över att han inte lyckas få tag på något arbete.. Det här har pågått väldigt länge nu, och jag vet inte vad jag skall ta mig till! Jag har försökt prata med honom, men utan resultat. Jag försöker vara stark och inte pressa honom och dra upp sådant jag tycker är jobbigt utan gör mitt bästa för att vända situationen till det bästa och försöker inspirera genom att hitta på saker att göra tillsammans, gå och äta ute när jag har pengar, promenera, sitta i en park och läsa. Men ingenting hjälper. Det här påverkar mitt psykiska mående mycket, eftersom jag är lite instabil just nu, och jag vet inte vad jag skall ta mig till.

---

SVAR

Det låter som att du har en tung och jobbig situation just nu. Du beskriver både hur du mår och hur er relation ser ut. Det är mycket på en gång, både med ditt eget mående och din relation till din pojkvän.
Tyvärr är det ju så att relationer börjar gå på rutin ibland, och om båda inte försöker hjälpas åt så kan inte en person rädda relationen.

Visst kan det vara så att du är lite mer "påfrestande" att leva med, men å andra sidan så är väldigt få människor alltid enkla att ha att göra med i relationer. Alla har sina negativa sidor, och det måste man till viss del få ha.

Att ha ekomiska problem brukar inte heller göra underverk med en relation. Det är bara i filmer som det kan stå ett romantiskt skimmer kring fattiga älskade. Samma gäller för trångboddhet. Att vara arbetslös kan vara väldigt jobbigt, som det verkar vara för din pojkvän.

Har ni försökt prata igenom situationen ordentligt? Kanske skulle din pojkvän också behöva gå och prata med någon? Om hans ointresse handlar om dig eller om att han är nedstämd och kanske deprimerad kan jag inte svara på. Men det kan vara så att han känner sig inlåst och otillräcklig när du mår dåligt.

Du får gärna maila mig här på um, eller på helena.meyer@fryshuset.se. Adressen funkar också som msn.